Pernillo

Idag var en bra dag. Kom hem nyligen från sjukhuset. Det är tydligen cellgifter som gäller. Två "kurer" som dom kallar det på Astrid och sedan lungoperationen. Efter den två kurer till. Nu närmast är det operation av port-a-cath som gäller. Egypten var tydligen inte ens ett alternativ. Dom vill köra igång så snart som möjligt. Fan vad skönt det hade känts att få ta det lugnt en vecka innnan allt börjde. Men nu är det bara köra på från början. Med start på fredag när jag får information om operationen. Visst, jag har haft två portar innan men ändå, jag gillar inte operationer. Hatar att bli sövd. Fyfan för det. När jag satt där i undersökningsrummet kollade jag ut en snabbis och såg att det helt random började smälla fyrverkerier. I säkert fem minuter. Precis när min läkare Cecilia berättade om vilka cellgifter jag skulle få. Det om något var skumt. Än så länge är det faktiskt inte så många som vet om att cancern är tillbaka. Min klass och några andra vänner som var med förra gången också. Men dom har stöttat bra. Kanske några som inte förstår alls men dom flesta vill iaf förstå så det känns bra. Det som känns bättre den här gången är att jag har träffat Marika. Hon har haft samma cancer som mig och det känns helt underbart att kunna prata med någon som vet ungefär vad jag gått igenom.