tredje
Tre port-à-cather har jag haft. Galet många. Normala cancerbarn har haft en. Vanliga människor har inte haft någon. Igår kände jag på min tredje port för första gången. Det var lite läskigt. Eller okej, väldigt läskigt. Jag har haft tre stycken för att:
- Jag fick svamp i blodet och dom var tvugna att ta bort den för att det kunde finnas rester i porten. (Eller så var det gången jag fick blodförgiftning och därför dom tog bort den. Kommer aldrig ihåg.) Port ett var lite speciell. Den ville inte ge ifrån sig blod. Bara om jag spände axeln, Lite speciell.
- Den ville inte vara med längre och hoppade då ut ur huden. På rikigt. Den sågade sönder huden och tittade fram en bra bit. (Man såg typ halva.) Och ändå fick jag vänta i några dagar på operation. Det var inte lite äckligt. Även innan den ploppade ut hade jag problem med nummer två också. Den gjorde ont som fan hela tiden. Egentligen ska inte ens portar kännas men det har jag aldrig känt av.
- Den jag har nu känns okej. Jag hoppas att vi blir vänner. Fast jag blir gärna av med den så fort som möjligt. Egentligen tar man inte bort portar på flera år efter sista behandling. Jag har fortfarande ont i porten men den är fortfarande svullen som fan och huden runt består av ett blåmärke. Så jag hoppas att det onda går bort med det andra. Jag skrev fel förut. Det är den 29/12 som jag ska på läkarbesök och njurfunktionstest inte den 28/12. Då måste jag sätta ny nål för första gången i trean. Usch vad jag inte vill.
Kommentarer
Postat av: Doris
Hej
Vilken kämpe du är!! När du kommer tillbaka till hemvisten blir det fest!!!! Jag tänker mycket på dig och saknar ditt glada skratt!
Doris
Trackback
