allt

Operationen känns som om den var för en hel jävla evighet sedan. Jag har gjort så mycket och ändå verkligen ingenting sedan den gjordes. Tror jag. Mitt minne är väldigt dåligt. Nu är jag iaf hemma från min tredje kur. Konstigt att så få är gjorda men det är ännu färre kvar. Livet bara flyter på för alla andra medans mitt står på pause då och då. Det tycker jag nog är det värsta. Iaf ibland. Idag hade jag mitt utskrivningssamtal från sjukan. Det är då man får nya tider för allting. Såhär sjuk och tom ynklig har har jag inte känt mig på riktigt, riktigt länge. Men nu är jag hemma hos mamma. Jag är hemma från skolan imorgon om inte något riktigt mirakel sker. Jag är helt slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0