Pernillo

Är på sjukhuset och väntar på nästa undersökning. Jag hatar lekterapin. Seriöst jag får ångest här! Men det är bara här det finns dator och jag glömde min hemma. Jag märker liksom att jag inte längre hör hemma på sjukhuset, här är barnen som sitter i rullstol med båda benen brutna, barnen som knappt orkar prata för att dom mår så dåligt. Som jag var förut men inte längre. Jag hatar att vara på sjukhuset numera. Förut var det ett nödvändigt ont liksom. Nu känns det som att jag tar upp någon annans tid som är mycket viktigare. Fast jag vet ju att jag måste göra dom här undersökningarna trots allt. Dom är också sjukt viktiga. Men ändå. Det syns nästan inte längre att jag har vart sjuk men att jag fortfarande är riktigt svag. Bara för att det inte syns leker jag oftast starkare än vad jag är. En stor svaghet hos mig. Jag kör på tills det verkligen tar stopp och egentligen är alldeles för sent. Så jävla skumt att det aldrig mer är planerat att jag sover ska sova kvar här. Men sen vet man ju aldrig - kanske bryter armen som alla andra.

Julia åkte hem ett tag så då passade jag på att åka hem till Mamma och Carro. Det är ju trots allt morsdag. Mormor var också där men åkte en stund efter jag kom dit. Nu är jag hemma hos pappa igen och förundras över hus jävla snabbt golvet kan bli skitigt. Det är riktigt snuskigt alltså! Jävla grisar som var här igår tydligen. Nu åker dammsugaren fram snabbt som attan. Klarar inte av när det är skitigt. Jag har också satt på diskmaskinen hos pappa för första gången så vi får väl se om jag får handdiska resten av veckan och om pappa behöver köpa ny diskmaskin när han kommer hem... Vore väl en rolig välkommen hem present? Nä, nu ska jag njuta av att vara ensam ett tag och äta jordbubbar och kolla på Gossip Girl. Efter dammsugningen förstås.

Igår åkte jag till pappa för att bo här en vecka med Julia. Ebba va också här och på kvällen kom även tre andra. Det blev en ganska lugn men rolig och sen natt. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer lukta på nedervåningen för jag orkade inte städa undan allt i natt. Idag vet jag inte vad vi ska göra men vi måste nog gå och handla igen... Jag tyckte vi fick med oss asmycket mat men tydligen inte.

Idag har inte vart nån bra dag hittills. Men nu ska jag börja städa, äta och sen packa för att imorgon flytta till pappa och bo ensam, tjohoo! Eftersom jag har vart sjuk nu och har då alltid antingen mamma eller pappa med mig hela tiden (Förutom några nätter på vuxen) så är jag aldrig själv. Sen har jag två småbröder som också nästan alltid är hemma. Så det ska bli otroligt skönt att bo där själv en vecka. Okej visst Julia är där också men det är bara att tvinga in henne i garderoben eller nåt om jag vill vara själv. Nästa vecka har jag också två heldagar på sjukhuset att se fram emot. En av de dagarna är på mitt hatsjukhus huddinge. Jag gillar verkligen inte det stället och mår illa bara jag tänker på det.

Det blev skola idag men sen har jag inte gjort mycket mer för jag blev helt slut av att vara i skolan. Det bestämdes också hur jag ska göra med alla olika ämnen och så under sommaren. Hoppas bara att allt blir bra nu. Trots att jag borde börja bli bättre nu så har jag börjat tappa ögonfransar och ögonbryn igen. Hoppas bara att jag inte tappar alla, fyfan. På lördag ska pappa och minime åka till Turkiet och så ska Julia och jag bo i lägenheten själva. Det blir nog trevligt värre för vi har massa att prata om nu för tiden när vi inte setts på så länge. Random inlägg men jag har ont i huvudet och orkar inte koncentrera mig på nåt haha.

Fan också, ingen skola idag heller. Enda lektionen jag hade var matte och då gör dom andra ändå fysik. Så jag var hemma och fixade franskan. Men imorgon. Även fast jag inte har några lektioner alls. Då ska jag plåga alla andra små barnen med min närvaro. Japp, så får det bli. Mina blådor i munnen har börjat bli bättre men trots det så kan jag inte äta. Det sitter i sen förut jag var sjuk. Om jag slutar äta normalt så äter jag bara mindre och mindre till slut känner jag inte ens ett behov att äta. Inte bra någonstans. Så nu måste jag börja äta igen innan jag nästan slutar helt.

Idag hade jag tid hos ögonläkaren halv två så där har jag och mamma spenderat större delen av dagen. Det känns som att det mesta med den här dagen har vart helt misslyckat. Taxiresan dit var en mardröm och sen tog det över en timme inne hos läkaren pga mina små pupiller som inte ville bli fotade. Efter så åkte vi till stan en stund för att byta två av klänningarna jag köpte förut, knapparna var redan trasiga i affären men jag hade missat det.. Dessutom köpte jag sju nagellack haha. Som att dom 74st jag redan har inte är nog. Jag kan fortfarande knappt äta heller med alla blåsor. Men nu tror jag att dom äntligen börjar minska lite. Imorgon tvingar jag mig till skolan även om jag har 40 graders feber. Fan jag blir galen hemma. Förutom det så vill jag väldigt gärna veta vad enhörninglover2 (aka julia) gjort som hon inte vågar berätta för mig!!!! (fast jag har mina misstankar...)

Som vanligt (börjar det kännas som..) kunde jag inte gå till skolan idag fast det var planerat. När jag skulle gå upp så gjorde mina blåsor i munnen så ont att jag inte kunde röra läpparna. Nu har jag bara tre stora och kan inte äta så jag fattar inte hur jag överlevde när min mun bestod av blåsor i veckor i sträck. Jag hatar att inte gå i skolan. Speciellt nu när det snart är skolavslutning och sommarlov. Det finns så mycket som måste bestämmas innan dess, hur jag ska göra med alla ämnen tex.

Idag sov jag riktigt länge. Fast jag gjorde små pauser i sovandet med att mata lilla Carro. Idag mår hon som tur är bättre och åt lite själv i morse tom. Hon har också börjat skutta lite igen och så. Igår så kröp hon fram hela tiden. Resten av dagen har jag inte gjort så mycket, bara tagit hand om Carro. Imorgon skulle jag egentligen åka till grönan med ungdomsgruppen från barncancerföreningen stockholm. Men jag får nog ringa och tacka nej så kanske jag kan komma till skolan på måndag istället. Tror inte jag skulle orka vara på gröna lund en hel dag. Speciellt inte nu när jag fortfarande knappt kan gå med blåmärket på knät, jag känner mig som en gammal gumma som inte kan gå haha. Sen kan jag knappt prata för jag har så stora blåsor i munnen. Jag hoppas mina blodvärden går upp snart så blåmärkena och blåsorna försvinner. Plus att jag då kan börja gå i skolan normalt igen. Det vore ju helt klart det bästa.

Igår orkade jag inte blogga eller ens sätta på datorn för den delen heller. Jag hade lite feber som gick upp och ner hela tiden så jag kunde inte gå till skolan. Istället var jag hemma och tog hand om lilla Carro tillsammans med mamma. Carro blev helt plötsligt jättedålig och orkade inte ens äta. Så hela dagen igår fick vi mata henne med mosad avokado blandat med smör och banan blandat med grädde. Idag har jag fortfarande feber som går upp och ner så det blev ingen skola idag heller. Istället blev det en liten utflykt till veterinären. Nu har Carro börjat äta lite mer, men fortfarande genom spruta. Hon känns lite piggare också så jag hoppas verkligen att hon kommer bli bättre nu igen. Veterinären var jättebra och vi var hos Kolartorp djurklinik i handen. Det är nära och dom är ganska duktiga på smådjur. Till skillnad från andra djurkliniker vi varit på så känns det som att dom bryr sig om djuret vilket verkligen är ett plus. Nej, nu ska jag mysa med Carrolinen istället.

Idag var jag i skolan från lunch och sedan resten av dagen. Men tyvärr var jag riktigt dum och inte åt något innan jag gick till bussen så när jag kom till busshållplatsen höll jag på att svimma nästan, toppen. Väl i skolan var maten full med paprika, toppen igen. Så det kunde jag inte heller äta. (Åt paprikapaj precis innan min första kur. Efter det klarar jag inte av varken paprika eller paj.) Som tur var fick jag låna pengar av snälla Julius så jag kunde köpa en drickyoghurt. Efter lunchen hade de andra fysik så jag fick sitta själv och plugga lite franska. Väldigt välbehövligt. Sen hade vi svenska och var i grupper och arbetade om kärlek och låttexter. Våran ägde riktigt ordentligt måste jag säga. På bussen hem ramlade jag så klart som vanligt. Utan att överdriva tror jag att jag redan gjort det minst tre gånger bara i år. Mitt i gången, själv klart. Så nu har jag feta blåmärket på knäna haha. Dessutom så blev jag klar med Alex ledtrådsbana eller vad man ska kalla det för. Han är jätteduktig på origami så det var det jag fick. :) Jättefint! Kommer att fota det senare men min väska var så full och jag ville inte ha sönder sakerna på vägen hem.

Idag var jag och tog blodprover Astrid Lindgren. Dom tog sköldkörtel prov också så det är bara att hoppas på att läkarna inte upptäckt nåt nytt fel. Det här sjukhusbesöket var det första av hur många som helst. Det kommer nog bli några besök i veckan framöver. Men bara jag slipper läggas in så är jag nöjd. På torsdag ska jag också gå på möte hos SYV för att prata om hur jag ska göra i sommar och sådant. Jag ska iaf gå kvar i min nuvarande klass, så mycket vet jag!! Trots att jag kommer få spendera hela sommaren med att plugga ikapp. Fast det kanske det är värt skulle jag tro. Idag gjorde resten av klassen och hela Sverige matte B, nationella. Det fanns ingen chans att jag skulle klara det då jag inte gjort någonting sedan februari och operationen. Och då hade jag aldrig ens vart med på någon genomgång. Men nu är det dags att sätta igång igen.

Idag var det meningen att jag skulle till skolan. Men tyvärr hade jag ont i magen i morse och nu har jag sån huvudvärk att jag mår illa. Idag är det också måndag alltså ska jag byta hem också. Så nu är det bara att börja packa. Riktigt tråkig dag idag tydligen. Det skulle vara riktigt konstigt om jag inte fick biverkningar just den här gången. Lite sad faktiskt. Förra omgången jag var sjuk visste jag inte att den kuren som blev min sista skulle vara just det. Det bestämdes långt efteråt att jag inte skulle ha fler kurer, min kropp klarade inte det. Så att nu inte heller få ett "avslut" skulle vara riktigt sjukt. Jag gjorde ju inte ens klart hela sista kuren utan fick hoppa över en dag. Och det fick jag ju veta vid tio kvällen innan jag skulle åka hem. Annars hade det vart riktigt skönt att bara "shit, nu lämnar jag det här," och sedan gå. Fast det blir nog mer den känslan när porten är borta sen.

Febern har mystiskt försvunnit.

Nu tror jag minsann att jag håller på att få feber. Och jag bryr mig för en gångs skull inte ett dugg. Ska bli riktigt skönt faktiskt. Bra att den äntligen kommer så jag kan få det här gjort någon gång. TOPPEN HELT ENKELT. 37.7. Inte direkt värsta grejen än men tyvärr så finns det "feberregler." Två gånger under en timme över 37.5 (som att tempen bara skulle droppa efter en timme av sig självt liksom) eller en gång över 38.5, då man måste blododlas. Hello sista biverkningarna!!!!!! Nu ska jag bara bli frisk från febern och sen ska jag börja ta igen allt jag missat.

Igår på stan;

Idag har man fått mycket gjort asså. Först går pappa, jag och minime till Jysk för att köpa utemöbler till baklongen. Det blev inte så, ist fick jag nya kuddar och ett sommartäcke. Väldigt välbehövligt då en av mina kuddar är en gammal operationskudde jag hade under benet förut och varför jag inte ville ha kvar mitt ubertjocka vintertäcke säger nog sig självt. Så efter det städar jag rummet och väldigt välbehövligt. Sedan fick jag tråkigt och tog med mig minime hem till mamma för att mya med Carro och baka chokladbollar. Min lilla Carro börjar bli tant. Och nu är jag riktigt pissed för att det är supervarmt och skönt ute men jag ska inte vara i solen. Så nu får jag sitta och koka i mitt rum med trettiofem fönster som solen steker på. Inte lite varmt inte. Längtar tills jag kan vara ute igen. Att kanske få feber ikväll känns långt bort men efter både igår och idag är jag helt slut. Fast jag kan inte bara sitta still, det är bland det värsta jag vet.

Läskigt läskigt. Idag är det tio dagar sedan kurstart. Så vi får se om jag blir sjuk ikväll eller inte. Nu ligger jag bara och kokar under mitt supertjocka vintertäcke. Har alltså inte orkat gå upp än. Bra dag idag.

Hemma igen från all shopping. Man kan ju lugnt säga att jag tog igen för förlorad shopping tid. Fast jag hade glömt hur mycket folk det finns och hur sega vissa kan vara. Men bäst var helt klart att träffa Carrolinen igen. Dagens konstigaste grej var helt klart en eller två familjer, som mitt i kungshallen började flytta på borden för att kunna sitta tillsammans. Vem fan gör så egentligen?? Bara för att dom var turister trodde dom att dom kunde göra som dom ville. Så mamma och jag också tvugna att flytta vårat bord vidare för att dom skulle få plats. Så jobbigt och verkligen alla glodde. Annars har dagen varit toppen och jag har nog aldrig varit så nöjd med det jag köpt. Nu måste jag bara göra massa franska också men av någon anledning lyckas jag hela tiden glömma det. Och i natt måste jag sova annars är risken stor att jag kommer ligga i koma i två år för att ta igen all förlorad sömn.

Usch, vaknade av att pappa kom tillbaka hem precis efter han gått. Motorcykeln hade blivit stulen. Klockan var då halv nio och jag hade sovit fem timmar. Sen kunde jag såklart inte somna om så nu ska jag göra dagen som började dåligt till något asbra! Jag ska nu ta bussen till mamma och hälsa på busmusen lite innan jag tar med mamma till stan. :) Peruken får idag stanna hemma och jag blir istället pirat för dagen.

Idag har jag fan gjort mycket asså. Övningskört nya bilen, jupiter, och håller tom på att städa garderoben. Eller iaf den lilla del i garderoben som är min. (Jag har två hyllor som jag knappt når. bror har minst fem. tur att man har stooor hos mamma.) Jag är lådperfektionist. Jag får panik om jag vet att allt inte är fint i mina lådor. Så därför kan jag inte bara trycka ner allt som ligger framme i lådor. Utan måste först rensa lådorna så jag får plats med det nya som ska läggas ner. Det tar lång tid. Lite plus med städningen är att jag hittade den andra strumpan som jag letat länge efter, den ena är hos mamma, andra hos pappa. Väldigt lyckat koncept måste jag säga. Juste! övningskörningen gick toppen om jag får säga det själv. Fick inte stopp en enda gång. Annat var det med förra bilen... Jisses vi kom inte överrens han och jag.

Jag lyckades faktiskt hålla mig vaken hela dagen igår. Somnade till lite då och då mellan sex och sju. Sen va jag pigg igen. Riktigt skumt. Idag har jag och pappa vart på apoteket och för att det är röd dag måste man åka till Schele i stan vilket tar typ två timmar bara för att vänta. Man blir så glad när man har trettio nummer innan en. Så vi har inte ens hunnit äta lunch än. Men jag jag är glad ändå för vecka 22 (om inte min lilla julius sviker mig) händer det grejer!! Medicinen som vi hämtade ut är typ värsta mardrömsmedicinen. Ska tas fyra gånger om dagen, hållas kvar i munnen i minuter. Får inte äta eller dricka på en timme efter. Morgon, lunch, middag och kväll, wtf? Plus att den ska stå i kylen. Snacka om att vara fast isf. Undra om den blir förstörd om man tar med sig den? Jag kommer då inte stanna hemma för en jävla medicin.

Fortfarande inte somnat tack och lov. Så ikväll slocknar jag nog vid sju. I skolan gjordes det inget speciellt. Självklart måste jag berätta vad vi fick till lunch!! Potatisbullar och blodpudding (heter det verkligen blodpudding? Det låter ju jätteskumt) eller soppa. Lite random maträtter att välja mellan om jag ska säga min mening. Men hellre det än den färdiga sjukhusmaten som jag lovar inte är ätbar. Eller vad sägs som potatis, kidneybönor, broccoli och blomkål. ENDAST! Inte speciellt lockande. Speciellt inte på nyårsafton. Efter skolan kom pappa och hämtade mig vilket var ganska nödvändigt om jag ska vara ärlig. Fast jag är riktigt glad att jag gick till skolan ändå och trotsade sömnen. Dessutom blir skolan roligare när man en ledtrådsbana av Alex i klassen. :) Har typ tio små lappar som leder vidare till olika saker i mitt skåp. Alla med läskiga ledtrådar. Idag kom vi tyvärr inte så långt för att Gabbe förstörde allt genom att inte vara närvarande. Men jag återkommer med ledtrådsletandet.

Nej, nu ger jag upp. Drar till skolan istället för stt sova. Men det blir nog en väldig snabbis där. Så jag inte gör en Oskar menar jag... (Hur man lyckas somna minst tre gånger på en kemilab är ett mysterium för många, inte Oskar inte. Dessutom lyckades han sova sig igenom en engelska lektion medan folk gick ut och stog kvar utanför och kollade på honom. Jisses vad jag var lycklig att jag var där just den timmen..):D Dessutom hoppas jag att det blir bra mat. Jag är som vanligt aphungrig efter kur och det ihåliga monstret har åter igen flyttat in i min mage.

ÅÅÅÅH!! Jag blir snart galen. Har fortfarande inte somnat för natten. Det värsta är att jag inte sov något på dagen igår heller. Lycka till att jag kommer orka gå till skolan i efter middag. Speciellt efterom min kropp inte vill samarbeta för fem öre. Jag åt fan frukost vid klockan sex.

På senare tidare har jag fått många väldigt smarta idéer. Vi får se imorgon om jag lyckas få med några folk.

Såhär såg det ut när jag skulle borsta tänderna idag;

Det känns helt overkligt att sista kuren slutade igår. Fan vad jag borde fira. Men jag orkar inte vilket suger hårt. Idag har jag inte gjort mycke, eller egentligen har jag bara gjort lunch men det får nog duga för idag. Har verkligen ingen energi alls.

Jag fick sluta kuren en dag tidigare så nu är jag hos pappa för första gången på över fem veckor tror jag..! Känns lite skumt alltså. Kuren som var nu var min sista och kvar är nu massa undersökningar som består av blodprover, tusen olika röntgen varianter, kontroll av hjärtat och ena ögat. Jag har verkligen ingen energi i kroppen vilket suger nu när kuren äntligen är klar. Snart får jag nog biverkningar också med feber men sen hoppas jag på att slippa sjukan så mycket som möjligt.

Nu var precis en läkare här och pratade väldigt länge. Jag vet inte om nyheterna är bra eller dåliga. Som jag skrivit tidigare så blir biverkningarna värre efter varje kur. Därför pratade han nu om att reducera kuren med en dag. Alltså att dagens cyt var den sista för mig. Speciellt eftersom att det bara 20-30% av cancercellerna i tumören i lungan som dog. Han ska ta upp det på mötet imorgon med andra läkare. Fan vad konstigt det skulle vara att vara så nära och ändå inte avsluta helt. Fast det är ju det som är grejen, den sista cyten kan ju skada mer än den gör nytta också. Men nog skulle det kännas konstigt att inte fullfölja kuren en gång till. Jag vet inte vad jag vill.

Idag har mina kära bröder och mamma vart här och hälsat på ett tag. Dom hade med sig lunch och efter det så spelades det lite wii sports och bakades kärleksmums eller vad det heter. Kakan blev helt okej. Nu är jag otroligt trött på allt jävla folk som hela tiden är i köket på det här stället. Jag har börjat kalla dom för köksmaffian. Alla mammor och pappor med puttesmå barn som knappast kan äta vanlig mat som ist tar maten till sig själva. Jag vet inte vad köksmaffian gör i köket hela tiden men en sak är säker, dom är alltid där!! Imorgon är sista cytdosen och på tisdag vid ett ungefär är droppet slut, fyfan vad sköööönt! Wiii! Nu tog precis dagens sista cytostatika slut också, bara spolen kvar.

Idag har jag fått byta rum, orkade inte med lekrummet längre. Jag har också fått ont i magen och mår bara mer illa hela tiden. Tur att det är sista kuren. Sjukt trött och som vanligt finns det inget att göra. Usch vad jag vill hem nu asså. Tyvärr är det fortfarande mer än hälften kvar av kuren.

Idag har jag försökt sova men det gick inte så bra. Sen har jag också lagat mat med pappa och gått vilse i kulverten som vanligt. Dessutom har jag mått ganska illa idag och hunnit haft riktigt tråkigt. Det var nog det mesta. Idag är det också den sjunde vilket innebär att jag varit sjuk i fem månader nu. Snart klart.

Nu har jag fått lite, lite ludd på huvudet igen. Hade ganska mycket innan förra kuren faktiskt men det ramlade igen. Även ögonfransarna har börjat synas puttelite om man kollar noga. Alla ögonfransar på övreraden har ramlat men på nedre är nästan alla kvar. Ögonbrynen syns knappt på andra halvan medan första delen på ögonbrynen börjat bli tjockare. Längtar verkligen tills jag kan börja klippa korta coola frisyrer igen.

Jag tröttnade redan igår kväll på att sitta fast i pumparna och behöva koppla in sladdarna i väggen hela tiden. Det gjorde ju inte saken bättre direkt när jag från klockan tolv till kvart i sju hade gjort av med åtta pottor. Nu måsta jag vänta på att pappa ska komma tillbaka från jobbet så jag kan få mat. Är för första gången på riktigt länge hungrig så orkar jag inte laga mat. Inte för att det finns något att laga av heller för vegetarianer på det här stället. Sedan så har sjuksköterskorna fått för sig att jag är deprimerad igen!? Varför då liksom? Jo, för att jag är trött mellan sju och nio på morgonen efter att inte ha fått sova. Då kan man lugnt säga att jag inte är världens mest pratglada. Jag hatar när folk tjatar om att jag borde prata med någon. Fyfan, jag behöver inte det och det skulle alltså bara slösa min och den andra personens tid.

Fick en fråga om hur många operationer jag gjort under mitt liv. Eftersom jag aldrig operarats innan jag fick cancer så sedan oktober 2006 har jag opererats minst åtta gånger och sövts minst tolv gånger, fast jag vet att det är flera kommer bara inte på varför jag sövdes dom gångerna. Ganska många tycker jag på den korta perioden.

Nu är dagens cytostatika klar och jag väntar på att pappa ska komma tillbaka med mat. Mitt rum är precis vid lekrummet som har trägolv så allt jag kan tänka på är alla skrikande ungar och alla vuxna med klackskor. Sjukt jobbiga människor som använder klackskor som låter som fan på trägolvet.

Imorgon är sista kuren. Gud vad jag tjatar om det men nu är jag galet nervös. Varför vet jag inte för jag har gjort precis samma sak fyra gånger tidigare och haft sjukt många andra kurer. Ändå känns det som om jag ska göra något helt nytt imorgon. Så som jag känner nu har jag bara känt innan operationer tidigare. Innan operationer blev en vardagsgrej för mig. Men nu, nu är jag nervös och jag vet inte varför. Kan vara alla smågrejer som alltid gör mig nervös. Sätta nål, när en hurtig sköterska kommer in med cytostatikan. När en annan ännu hurtigare sköterska kommer in för att ge mig sprutor med olika grejer för att skydda kroppen mot giftet. När pumparna hela tiden tjuter högre och högre för att jag försöker ignorera dom. När jag tillslut ger upp och ringer på klockan. När en undersköterska som gör att jag får ont i magen kommer in. När jag nästan känner för att börja storböla när jag måste kissa för femte gången på sex timmar. När pumpen tjuter igen för att cytostatikan är klar för idag. När jag vet att det bara är fyra doser cyt kvar av den här kuren. När klockan är tolv och jag får ännu en dos av medicinen som ska skydda kroppen, när jag samtidigt inser att jag fortfarande kommer behöva gå på toa en gång timmen, fast det är natt och allt jag vill är att sova. När jag vet att precis alla fem dygnen ser precis likadana ut. Förutom att det är en dag mindre tills kuren är klar. Alla sakerna gör mig nervös. Alla som känner mig vet att jag är väldigt nervös av mig. Men nu i det här fallet är det små sakerna jag blir tokig av. Att veta hur stor effekt en liten sak kan ha, många bäckar små. Nu är jag också jättenervös över hur biverkningarna kommer bli. Det har jag inte vart tidigare. Men nu, nu vet jag inte alls hur det kommer att bli, eftersom biverkningarna bara blir värre och värre för varje kur vågar jag inte tänka på nästa biverkning. Nu har jag nästan samma känsla som jag hade när jag kom till Q84 rummet "förrådet" när jag skulle operera in min tredje port morgonen efter. Vi kom dit på kvällen, mamma och jag, och jag kände hur allt jag vart med om tidigare sist jag var sjuk bara kom tillbaka. Nu känner jag likadant. Jag är också nervös över att jag måste ta tag i allt igen. Nu när jag snart är frisk måste jag göra allt som jag skulle göra när den här stunden kom. Jag måste börja leva mitt liv igen och nu har jag snart förhoppningsvis absolut ingen anledning att inte göra det. Nu är jag också nervös, ibland rädd, att få återfall igen. Det har jag ALDRIG vart tidigare. Nervös över att inte ha kontrollen över min egen kropp.

Idag var som sagt jag och mamma på lab och tog proverna. Vänta i en timme för att dom ska vara tre personal på en liten jävla unge. Helt galet. Dessutom träffade vi på massor med idioter, folk som rent allmänt betedde sig som idioter. Så jag vet inte hur många jag svurit åt idag. Men proverna var bra så jag ska börja min första sista kur imorgon, JAAAAAA!! eller WIIE! som Julius skulle sagt. Så imorgon hoppas jag få svar på hur min efterbehandling kommer att se ut i framtiden. Om jag ska få interferon och så. (Kolla längre bak.) Det är väl allt jag hunnit med idag. Tänkte egentligen åka till skolan en stund iaf men allt drog ut på tiden på sjukan och sen var jag helt slut när vi kom hem så det blev inget med det tyvärr. Ikväll är det tv-kväll så då tänkte jag baka en sån där halvfärdig chokladtårta. Det var givet att vi skulle ha en sån med förut när vi hade tjejkvällar hos mig. Dom är verkligen goda, haha.

Idag var jag inte i skolan. (Fast jag hade ställt klockan och var hel taggad.) Kände mig sämre idag igen så då tyckte jag inte att det var så bra att åka iväg till skolan, för den här gången måste jag få kuren gjord!! Imorgon ska jag och mamma till astrid lindgren och ta proverna. Då är det bara att hålla tummarna på att allt är bra. Franska provet som skulle gjorts idag får fixas någon annan gång och då förhoppningsvis med bättre resultat.

Idag fick jag skäll av Julia för att jag var för grå. Hon och alla andra är numera vana vid att jag har knallrosa strumpor och sen minst fem plagg till med regnbågens alla färger. Speciellt på sjukan. Att jag hade svarta strumpor (dock med hjärtan på) var för grått för lilla Julia.

Idag var jag i skolan för första gången på länge, dubbeldoris och franska. Innan franskan fick jag en present av Alex i klassen, typ som en skattjakt, till sist var det ett mattetal. Vilket var väldigt läskigt för Anton ville lösa det på ett heeelt annat sätt än mig. På franskan var jag ganska mycket över ambitiös och sade att jag också kunde göra provet imorgon. Jag visste inte ens att vi skulle ha prov imorgon och har inte pluggat franska sen i början på februari. Det här kommer bli bäst!! Annars får hon väl något att skratta åt iaf. Så nu är det nog bäst att börja plugga på allt.

Mina magiska provsvar från förra lördagen var idag långt borta och istället så dåliga att jag inte kan starta kur imorgon. Istället blir det blodprov på onsdag för eventuell kur på torsdag. Idag var jag så hes och kunde knappt prata att sköterskan tvingade mig att vänta på en läkare men det var inget fel på lungorna som tur var. Jag som trodde jag var bättre igår så tappar jag tom rösten hipp som happ idag. Men jag ska bli frisk ikväll bara så alla vet.

Imorse skulle jag haft min sista sovmorgon på länge men mamma kom och behövde mitt pass så det var bara att glömma, suck. Imorgon ska jag upp tidigt för att vara på lab vid tio och sedan på måndag sätter allt igång igen med att vara på sjukan åtta och sätta nål. Efter det sätter allt igång igen med dropp och att behöva springa och