Pernillo

Jag tröttnade redan igår kväll på att sitta fast i pumparna och behöva koppla in sladdarna i väggen hela tiden. Det gjorde ju inte saken bättre direkt när jag från klockan tolv till kvart i sju hade gjort av med åtta pottor. Nu måsta jag vänta på att pappa ska komma tillbaka från jobbet så jag kan få mat. Är för första gången på riktigt länge hungrig så orkar jag inte laga mat. Inte för att det finns något att laga av heller för vegetarianer på det här stället. Sedan så har sjuksköterskorna fått för sig att jag är deprimerad igen!? Varför då liksom? Jo, för att jag är trött mellan sju och nio på morgonen efter att inte ha fått sova. Då kan man lugnt säga att jag inte är världens mest pratglada. Jag hatar när folk tjatar om att jag borde prata med någon. Fyfan, jag behöver inte det och det skulle alltså bara slösa min och den andra personens tid.