lekterapin

Är på sjukhuset och väntar på nästa undersökning. Jag hatar lekterapin. Seriöst jag får ångest här! Men det är bara här det finns dator och jag glömde min hemma. Jag märker liksom att jag inte längre hör hemma på sjukhuset, här är barnen som sitter i rullstol med båda benen brutna, barnen som knappt orkar prata för att dom mår så dåligt. Som jag var förut men inte längre. Jag hatar att vara på sjukhuset numera. Förut var det ett nödvändigt ont liksom. Nu känns det som att jag tar upp någon annans tid som är mycket viktigare. Fast jag vet ju att jag måste göra dom här undersökningarna trots allt. Dom är också sjukt viktiga. Men ändå. Det syns nästan inte längre att jag har vart sjuk men att jag fortfarande är riktigt svag. Bara för att det inte syns leker jag oftast starkare än vad jag är. En stor svaghet hos mig. Jag kör på tills det verkligen tar stopp och egentligen är alldeles för sent. Så jävla skumt att det aldrig mer är planerat att jag sover ska sova kvar här. Men sen vet man ju aldrig - kanske bryter armen som alla andra.

Kommentarer
Postat av: Morfar

Hej Pernilla,



Eller snarare heja Pernilla! Du låter strong och forward. Fortsätt med din fina inställning.

2010-05-31 @ 18:36:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0