Pernillo

Idag hade jag strålning som sagt. Det gick helt okej. Eller asså kändes bättre än sist. Kan inte fatta att det bara är ett tillfälle kvar. Här kan man snacka om för bra för att vara sant. Fick sitta och vänta väldigt länge innan strålningen för att sköterskorna glömde bort att jag hade fast tid. Alla andra har typ öppet hus. Tyckte så synd om alla gamla tanter och farbröder. Sen kom jag liksom på att jag var där för samma anledning som dom. Ganska sjukt att tänka så egentligen. Min strålkompis (han som skulle ha svårt att kissa) var också där. Efter så åkte jag till skolan för att få respons på psykologin. Fast min kropp redan då inte orkade egentligen och jag trodde jag skulle spy, kanske av all stress. Nu vill min kropp lägga sig ner och aldrig mer gå upp. Ögonen är så trötta att det gör ont i dem. Men nu är det inte dags att sova. Måste plugga! hehe.