Pernillo

Idag var det bara sjukhuset och ingen skola. Hade bara en lektion som jag missade pga strålmöte. Det är nu bestämt att jag ska strålas på benet, som läkarna rekomenderade. Vilka mediciner jag ska få sen är också klart verkar det som. Tydligen inte så mycket biverkningar, tack och lov! På fredag ska jag få en första dos av en utan medicinerna. Sen ska det bli uppehåll på dom så jag kan strålas i tre veckor, varje vardag. Sen ska jag börja ta dom medicinerna för lungorna och om det finns någon annanstans i kroppen. Ska bli riktigt skönt att komma igång med behandlingarna snart. När man är i min situation vill man leva livet och göra allt bus man inte hunnit göra än. Men det orkar inte jag för att jag har för ont för det. Sen undrar folk också varför jag inte mår sämre än jag gör, psykiskt asså. Det är nog för att jag inte känner mig sjuk, det är inte jag. Nu vet man inte riktigt hur illa det är och tills vidare kommer jag försöka leva på som vanligt. Jag gillar mitt liv. Sen att jag inte står ut när folk klagar på vissa saker i deras liv är en annan femma. Men då kan jag gå där ifrån.