Pernillo

Gårdagen spenderades halvtid hemma!! Äntligen. Dock gick mycket av den tiden åt att sova. Men kvällen var jättemysig. Mamma, Minime (Alex) och jag kollade på några inspelade avsnitt av Boston Legal. Som annars går på fyran på fredagkvällarna. Väldigt rolig serie! Som Alex sa "det blev trevligt med fredagsmys iaf." Jag håller helt klart med honom. Gick och lade mig vid elva och då höll jag redan på att somna i soffan innan dess. Tror faktiskt jag sov mer än jag var vaken igår.. Hoppas verkligen jag kan börja trappa ner medicinerna så snart som möjligt. Det är sjukt många jag tar. Speciellt på morgonen. Kan fota imorn så får ni se!!

Igår fick jag äntligen komma hem. Men trots det blev det tyvärr inget bloggande. Varför? Jo, mina morfintabletter gör att jag slocknar nästan direkt. Tyvärr intas dom vid åtta tiden, morgon och kväll, så det är inte mycket vaken tid för mig numera. Plus att min läggdagstid numera är runt nio pga av dom! (Ha så kul ikväll ebba!) Självklart är jag jätteglad över att vara hemma. Det var ju trots allt sexton dagar sedan jag var hemma sist!! Lång tid men inte ens i närheten av ett sjukhusrekord för min del. Med mig hem fick jag en lite speciell ballong av clownerna som gick sönder igår då julia aka enhörninglover2 blev så lycklig att det flög trasiga ballongbitar överallt. Jag förlät henne så vi har nu gått vidare. (Hoppas verkligen inte att någon tar den meningen seriöst nu.)

Abbe! Vad faan har du gjort nu? Har du gått och övergett brejk? Och geisha ist vad är det för skit!? Nu kommer jag ju sakna att se gula chokladpapper sticka ut ur din jackficka.. 

Det har hänt så mycket hittils men jag mår fortfarande inte helt hundra så jag tänkte skriva mer om det senare. Tills jag orkar tänkte jag skriva om vad som hänt på dagen iaf. Så idag har sjukgymnaten vart här. Jag gick jättemycket faktiskt och provade att gå i trappor för andra gången. Smärtdroppet är minskat från 1.5 mg/h till 0.9. Och när jag får smärttoppar tar jag tabletter ist för morfinsprutor. Det går framåt hela tiden förutom smärtan som blir värre nu när vi minskar smärtmedicinen men jag hoppas det är övergående. Igår tog man bort "bandaget" runt ärret och tog bort några stygn som höll fast dränaget när jag hade det. Resten av såret är limmat. Jag har inte sett det själv och vet inte riktigt hur stort det är eller hur det ser ut. Goda nyhter är att jag troligen får komma hem imorn eller på fredag.

nu är det dags att blogga igen. lite för jag så illa men ändå. kan bara använda en arm så det tar forever. allt gick bra men jag har haft så jävla ont och fortfarande har så jag får uppdatera mer sen. är egentligen bara inne för att min läkare ordinerade facebook?!

Nu har jag duschat för andra gången och gjort alla kontroller. Vad fan ska jag nu göra till klockan tolv, tidigast? Jag får ju fan knappt lämna sängen. Vet inte om dom skulle sätta pvk (nål i armen) snart men lycka till säger jag bara. Det går ibland på tredje fösöket om jag har tur. Förresten så är jag fortfarande inte nervös, alls nästan. Vilket skrämmer mig ordentligt.

Nu tycker min lilla roommate att det är dags att sova. Det betyder ingen tv, ingen data och defenitivt inga lampor. INGA LAMPOR!? Jag är sjukt mörkrädd. Ingen tv? fine jag kan ha musik. Ingen data? Nä, glöm det, sorry. Men nä. Ingen lampa? HELLNO! Aja måste väl.. Men datan står på hela natten som min lilla nattlampa. Tragiskt men sant. Klockan är inte ens tio liksom. Hur fan ska jag somna nu? Förresten börjar jag bli rädd för mig själv. Jag är inte ett dugg nervös och det är riktigt läskigt. Fast jag är väl för upptagen med att vara rädd för hårstråna som ligger i duschen. (Som absolut inte är från mig!)

Nu är jag på mitt rum på thorax. Jag delar rum med någon annan tjej. Redan efter mindre än en timme hade jag redan gjort bort mig, inte bra.. Operationen är imorn någon gång efter 12 när operationen innan min är klar. Snart är det dags för hibbohoppskrubben och sen får jag inte lämna rummet. (Som att jag skulle vilja det?!)

Det blev ingen skola idag heller. På grund av min jävla förkylning har mamma gett mig näst intill utegångsförbud. TRÅÅÅÅÅK!! Jag har liksom inte myror i benen. Jag har myror i hela jävla kroppen just nu för att jag inte har nåt kul att göra och dom enda jag träffar är familjen. Och snart är jag på thorax för att ha ännu mer roligt. Myyys liksom. Fan vad jag bara vill ut och springa, hitta på nåt - nästan vadsom! Om min näsa bara kunde sluta ha sitt eget liv också..

Det är fan alltid lika svårt att packa till sjukan. Fast jag gjort det så många gånger blir det aldrig lättare. När det är kur måste man ha låga linnen så nålen till porten syns. Nu kan jag inte ha kläder som sitter åt runt magen och ryggen. Nån gång kan jag väl för fan få packa det jag vill? Snart måste jag välja inriktning till tvåan också. Har ingen aning om vad jag ska välja. Plus indviduella valen, ännu svårare ju! Pappa kommer och hämtar mig 18.20, då drar vi iväg till gubbarna på thorax. Men nu måste jag verkligen fortsätta packa om jag ska hinna.

Jag fick en fråga om vilken sorts cancer jag har så här kommer ett litet svar på det;

Nu såhär ganska precis innan operationen har jag börjat tänka på hur allt kommer bli sen. Ganska långt bort. Typ nästa vinter. Allt jag vill göra då och vad mycket kul jag ska ha i sommar när allt är klart. Men under tiden jag tänker på det så hinner jag glömma bort hur jobbigt allt kommer vara den närmsta tiden. Men dom tankarna försvinner jävligt snabbt igen och det positiva som finns långt bort kommer tillbaka. Hoppsan, kan det vara så att lilla Pernilla gått och blivit positiv?

Nu är det så att jag tror att lilla Ebba Holmberg och min kära mamma har ingått i en pakt. Den pakten går ut på att hålla mig borta från skolan. Tyvärr verkar dom lyckas ganska bra. Får se om jag det är jag som segrar imorn.

Idag har jag vart hemma från skolan och tråkat rejält. Är förkyld som en liten snorunge på dagis. Det känns som det sitter fast en fotboll i halsen. Enligt mamma är det bara att glömma skolan hela veckan. Det betyder att det troligen inte blir någon skola innan operationen. Jag kommer hinna bli tokig innan operationen isf. Om jag är frisk till på torsdag ska jag försöka övertala mamma om att gå då.. Två saker att göra till på torsdag; Bli frisk!! och plugga som fan.

Operationen blir på fredag. Ska vara där klockan åtta på kvällen på torsdag. Exakta tiden för operation vet jag inte men jag kommer vara i skolan hela veckan, utom fredag så klart. Fan vad skönt att få det gjort men hade helst gjort det nu.

Idag fyller bebbe 15 år! Grattis till honom. Min present, som han dock inte fått än, är totalt ägande. Bilder på det sen moahaha. Imorgon får jag veta om det blir operation eller inte på tisdag. Har inte varit nervös förren nu. Och självklart börjar Ebbas och min låt spela just då. Sorgligt.

Idag fyller bloggen två månader. Alltså har jag vetat om cancern igen i två månader på pricken. Snart är det operation, eller egentligen skulle den redan vart gjort, här går det undan!

Nu är jag hemma från bion. Den var bra. Vääääldigt lång, känns som om dom kunde kortat ner den typ en timme. Men jag hade kul och det var bra sällskap :). Den här helgen skulle verkligen behöva fler timmar. Finns så otroligt mycket jag vill hinna göra innan måndag.

Igår var jag med Julia, vi var riktigt trötta och kom hem till mig ganska tidigt. Sedan sov vi båda här och nu drog Julia för kanske en timme sen. Nu måste jag snart tagga till maxi för att fixa bebbes present. Han fyller femton imorn. Lilla bebbe ville ha en överraskning och tro mig, det får han!! Jag vet inte vart jag ska förvara hans present över dagen bara.. Ikväll ska jag följa med maria och en kille som gick i våran gamla klass och hans kusin på bio. Vi ska tydligen se Avatar som hela världen redan verkar ha sett. Hoppas att den är så bra som alla säger. Den är ju sjukt lång och jag kan inte koncentrera mig på en sak mer än en halvtimme. Så den måste vara jäävligt bra nu hoppas jag.

Idag ska jag vara med julia och så ska vi hitta på lite kul grejer. Vet inte vad än dock..

Efter att ha pratat om killar med maria i flera timmar, fått ett sjukt roligt sms av ebba som jag skrattade tills jag grät av och hunit fått flera utskällningar av julia (påvårtsätt), så känner jag nu att jag klarar det mesta.

På måndag ska jag ta blodprover för att se om jag kan opereras på tisdag. Jag får inte veta hur det blir förrens måndag eftermiddag. Det blir sjuktjobbigt att inte få veta innan. Även fast blodvärdena är bra är det inte säkert att thorax har plats. Då blir det inget då heller. Shit vad jobbigt, kan dom liksom inte fixa plats även fast dom inte vet? För proverna lär ju ha gått upp till på måndag. Men nu har jag helgen på mig att ha kul. Förresten kommer jag inte vara nyopererad på bebbes födelsedag, grattis! Men när jag opereras kommer det vara mindre än två månader till jag fyller år och då kommer jag nog inte va läkt än när jag fyller, fan!!

Igår fick jag veta att jag kommer få epidural som smärtlindring efter operationen. Jag har bara dåliga minnen av det och vill helst slippa. Inte nog med det. Jag måste dessutom sätta i den när jag är halvt vaken. Med bara lokalbedövning. Sist jag hade epidural så åkte den ur. Då fick jag halv sövas. Jag var nästan helt sövd och kommer inte ihåg något. Pappa har dock berättat att jag skrek när dom satte i den. Tänk då att göra det vaken. Och dessutom behöva prata och berätta hur det känns. Vet inte om jag kommer klara det. För fyfan vad äckligt. Jag hatar att sövas. Tycker verkligen det är bland det värsta som finns. (Tillsammans med lipgubbar och hår). Att då behöva ligga där i opsalen och bara vänta på att dom först ska sätta epiduralen och sedan vänta på att sövas helt. Kan inte ens företälla mig känslan. Visst man får lugnande, men det är jag också rädd för. Egentligen är jag rädd för att förlora kontrollen. Därför hatar jag allt som har med lugnande mediciner att göra. Att va halvt borta är nästan värre än att vara helt borta. Lugnande mediciner är allmänt läskigt för att man känner ju rädsla och panik av en anledning. Att då ta bort dom känslorna kan ju inte vara bra. För det är ju det man gör. Tar bort känslorna. Egentligen har det ju samma effekt som knark. Men nu borde väl ändå läkaren ringt mamma snart?

Hittils har det varit en helt vanlig dag. Förutom att jag skulle opererats. Jag kom till skolan 11.20 för att gå på dagens enda lektion för mig. Självklart är läraren sjuk. Trots det så kom jag nyligen hem. Jag och Julia hängde runt i skolan hela dagen. Fast jag var faktiskt med på biologin trots att jag inte måste. +poäng till mig! Nu väntar jag på att mamma ska ringa och berätta vad läkarna på Q84 säger. Just nu känns det som att operationen aldrig kommer bli av. Fast jag vet ju att det måste hända men allt går så otroligt segt. Även fast jag inte haft några lektioner idag så har det vart riktigt kul att vara i skolan. Folk tycker att jag är helt dum i huvudet som stannar kvar fast jag inte måste. Men skolan är kul ju! Vad skulle jag annars göra liksom? Alla andra går ju i skolan så. Hoppas mamma ringer snart annars kommer jag hinna läggas in på psyket. Sjukhusväskan står kvar i hallen med alla grejer i och alla papper ligger kvar i handväskan jag hade med mig. Ändå känns det som gårdagen aldrig hände. Onsdagen den 3/2 fanns liksom aldrig.

Det börjar kännas som om den här dagen aldrig hänt.

Operationen ställdes in. Jag hade får låga vita blodkroppar. Vi hade varit på alla möten och hade kirurgmöte när mamma frågade om mina blodvärden. Då såg kirurgen att dom vita var för låga och han vägrade operera. Så nu är jag hemma igen och väntar på att det ska bli torsdag så mamma kan ringa onklogen och fråga hur man ska göra. Operationen måste göras så fort som möjligt. Fan också! Jag ville att det skulle bli av och hade vant mig vid tanken. Nu måste jag göra om allt igen. Var hela där hela dagen i onödan.

Nu är jag på thorax och är inskriven. Har fått ett sjukhusband och ätit en riktig sjukhuslunch. Det är jag och tre gubbar till som ska opereras imorn. Dom är riktigt äckliga hela bunten och sitter och snyuter sig medans man äter. Sedan finns det en väldigt creepy gubbe som redan opererats som sitter i dagrummet hela tiden. Jag har inte fått något rum än så jag måste sitta där med alla andra. Men nu sitter jag i en soffa på en annan thorax avd för jag klarade inte av äckel gubbarna. Vid tre får jag veta om jag får eget rum eller inte. Nu har jag redan gjort EKG, lungröntgen och tagit blodprover. Haft inskrivningsmöte också. Någon gång under dagen ska vi träffa kirurgen, narkosläkaren och gå på något sjukgymnastmöte med resten av äckelgubbarna klockan 13.00.

Trodde jag nästan packat klart men då kom jag på att tre väskor och en papperskasse kanske är lite mycket? Så nu blir det att packa upp allt igen och förhoppningvis ta bort lite saker.

Idag var jag i skolan, fick lite plugg gjort och tömde skåpet på böcker. Dom måste med till sjukan om jag inte ska komma alldeles för långt efter. Jag ligger fortfarande efter sen sist jag låg inne och det känns inte alls bra. Sedan jag kom hem har jag småpackat hela dagen men nu börjar jag bli klar. Nu är det bara handväskan och att ta bort nagellacket kvar. Det är otroligt svårt att packa när jag inte vet hur länge jag kommer vara borta, vad jag vill ha efter operationen eller hur allt kommer se ut. Jag vet inte ens om jag måste dela rum med någon och sova kvar själv eller om jag får eget rum. Jag har aldrig delat rum förut. Det skulle kännas otroligt äckligt att dela rum med någon annan. Speciellt en gammal tant jag aldrig sett förut. Fyfan, att ligga själv kvar precis efter en operation och ha ont och att det sedan ligger en gammal gumma som ligger och klagar. Nej, det hade jag aldrig pallat. Jag tycker liksom att det räcker att det finns annat folk på avdelningen typ. Att dessutom behöva dela dusch är nog för mig. Att behöva sova med någon annan också? Aldrig i livet. Imorgon vid den här tiden har jag nog opererats redan. Men jag vet varken när eller hur lång tid operationen tar. Det gillas verkligen inte.

Det känns som om jag ska börja på en ny skola. Lite pirrigt men ändå riktigt nervöst. När man inte vet om det nervösa är positivt eller negativt. Ena stunden är jag så nervös att jag mår illa. Nästa tänker jag inte alls på det eller är helt lugn inför det. Men snart ska jag till skolan. Det känns också nervöst. Varför vet jag inte. Kanske för att det är sista gången på länge jag är i skolan. Det måste bli en bra dag idag liksom. Vid den här tiden imorgon är jag antingen påväg till thorax eller kanske redan är där. Det känns fortfarande inte verkligt.

Jag är förkyld. Så det blev ingen skola för mig idag. Jag hatar det för att det är på onsdag som jag läggs in. Då har jag bara imorgon på mig att gå till skolan och träffa alla en sista gång innan typ vecka 10!? Det är snart dags för operationen alltså. Inläggning om två dagar.

Idag är det första februari. Det betyder att det är exakt tre år sedan benoperationen på vuxen ortopeden. Mycket skit hände den dagen. Till exempel åkte ryggmärgsbedövningen ur och ingen sköterska trodde på mig. Jag fick typ 2 mg morfin ist för typ 10 som jag var van vid- när jag fick blåsor i munnen. Nu hade dom öppnat upp benet och bytt ut skelett. Det var det som operationen gick ut på. Att byta ut skenbenet där tumören satt, ca 15 cm, och byta ut det mot en annan skelettbit. Alltså skelett från en annan person. När jag fick veta att jag kanske skulle få en annans skelett ville jag bara vägra hela operationen. Men jag har inte tänkt att det är äckligt alls nu. Då tycker jag det är mycket värre att få blod.