Pernillo

Igår fick jag veta att jag kommer få epidural som smärtlindring efter operationen. Jag har bara dåliga minnen av det och vill helst slippa. Inte nog med det. Jag måste dessutom sätta i den när jag är halvt vaken. Med bara lokalbedövning. Sist jag hade epidural så åkte den ur. Då fick jag halv sövas. Jag var nästan helt sövd och kommer inte ihåg något. Pappa har dock berättat att jag skrek när dom satte i den. Tänk då att göra det vaken. Och dessutom behöva prata och berätta hur det känns. Vet inte om jag kommer klara det. För fyfan vad äckligt. Jag hatar att sövas. Tycker verkligen det är bland det värsta som finns. (Tillsammans med lipgubbar och hår). Att då behöva ligga där i opsalen och bara vänta på att dom först ska sätta epiduralen och sedan vänta på att sövas helt. Kan inte ens företälla mig känslan. Visst man får lugnande, men det är jag också rädd för. Egentligen är jag rädd för att förlora kontrollen. Därför hatar jag allt som har med lugnande mediciner att göra. Att va halvt borta är nästan värre än att vara helt borta. Lugnande mediciner är allmänt läskigt för att man känner ju rädsla och panik av en anledning. Att då ta bort dom känslorna kan ju inte vara bra. För det är ju det man gör. Tar bort känslorna. Egentligen har det ju samma effekt som knark. Men nu borde väl ändå läkaren ringt mamma snart?