Pernillo

Igår började jag frysa vid tretiden men vågade inte ta tempen. Jag väntade till klockan fem ungefär och då hade jag 37.7 i temp. Det slutade med att jag hade 38.4 och vi var tvugna att åka in till astrid lindgren. Så vi satt i ett rum på akuten utan fönster och med en brits som gör ont att sitta på från klockan sju till över tolv. Och på den tiden gjordes ingenting. Plus att st-läkaren var sjukt äcklig, petade näsan och tog inte bakteriedödandemedel varken innan eller efter.. Andra gången stog han och kliade sig på rumpan, väldigt mysigt. Det värsta var att han fattade inte alls varför vi var där. Typ lite feber har väl ingen dött av. Han visste verkligen ingenting. Vi fick sitta och berätta vad som skulle göras. Helt sjukt. Ingen tog heller tempen när vi var där utan det var jag och mamma som fick säga till. Då hade den gått upp till 38.7. Vilket på cancerspråk betyder blododling. Så nu sitter jag på avd. Q62, barnortopeden för att det inte fanns plats någon annanstans. Dom pratade tom om huddinge men det slapp jag tack och lov. Nu går jag på två olika antibiotika intravinöst (direkt i blodet) och svampmedicin om jag skulle ha svamp i blodet. Jag fryser fortfarande och är sjukt trött eftersom jag inte fick eller kunde sova i natt. Men jag har ingen feber iaf som tur är men jag tar panodil regelbundet så det vet man aldrig.. Tyvärr.  För övrigt fick jag världens godaste lunch idag här på Q62