Pernillo

Kvällen igår blev helt jävla super! När jag vaknade i morse hade jag whiskeyröst, och inte för att jag druckit utan för att jag skrikit så mycket. Stackars vännerna... Men det var deras fel att jag skrek så dom får skylla sig själva! :) Idag har jag övningskört lite och nu måste jag börja städa inför bytet av hem imorn. Morgondagen kommer troligen om möjligt bli ännu bättre än igår. Fan vad livet leker just nu. Var nästan en vecka sen jag var på sjukhuset men det känns mer som ett år.

Nu håller jag på att fixa mig lite inför emmas middag ikväll. Hon är sist ut med sin middag, vi andra som är med i middagsklubben har redan haft, så nu väntar vi oss värsta pangmiddagen som avslutning! Kvällen till ära har hon kommit på ett tema dessutom; sommar piffigt. Vi ska tydligen vinka sommaren adjö. Jag blir väl mer supercool än piffig men det är en annan femma. Fira klara ska vi också hinna med som fyllde år för sisådär ett tag sen.

Värsta mysiga migränatacken just nu. Måste sluta göra saker men det går inte så bra som ni märker. Var i stan med mamma idag medan klassen lekte med kottar och pinnar i skogen. Så ovanligt liksom. Jag som trodde NV linjen innebar töntar instängda i ett klassrum. Ack så fel jag hade, dom bor i skogen!

Igår var det Grey´s anatomy. Ni som är intresserade kan ju kolla på det på kanal5.se eftersom en kille skulle göra samma benoperation som jag. Fast hos mig mufflade dom runt i knäet också. Det dom inte säger är att man inte får gå på minst åtta-nio månader efter op. Fast läkarna glömde berätta för mig att jag fick gå så för mig blev det 11 månader. Inte för att jag hade orkat gå ändå men jag hade ju kunnat stå på skiten iaf.

Klockan börjar bli mycket så det är väl dags att pallra mig upp ur sängen. Fortfarande förkyld som få så jag ber om ursäkt till er som blir smittade. Medan dom andra i klassen gör coopertestet utomhus ligger jag i sängen. Specgympan verkar helt plötsligt inte så illa. Även fast jag hellre skulle kräkas av ansträngning bara jag kunde ha vanlig idrott. Har inte varit med på gympan sen jag var ganska precis fyllda fjorton. Sen kunde jag inte gå längre för att det gjorde så ont. Men hey! Jag lever.

Skrev ett inlägg nyss men det raderades efter jag publicerat? fattar noll. Är förkyld iaf så jag gick hem tidigare idag. Kommer inte ihåg vad det stog mer men jag babblade väl på som vanligt.

Grattis K.Larz som hade rätt!! Är riktigt stolt över dig! Plus-poäng för att du hade rätt på antalet åskådare också!'

I förrgår var det 23 oktober. Alltså en månad sedan jag fick tredje cancerbeskedet. Kom på det idag. Så mycket bryr jag mig om årsdagar och sånt. Alltså typ inget. Om jag skulle skriva varje gång jag gjort en operation eller något annat som hänt just den dagen så skulle det nästan bli varje dag på året. Och det verkar lite tråkigt. Där emot är det kul att tänka tillbaka på hur långt jag har kommit när det gäller vissa grejer. 2007 kunde jag knappt åka bil för att det gjorde så ont plus att jag inte fick böja benet. Nu kan jag köra själv. Om än med vissa svårigheter efter när benet ser ut som en uppblåst tomat. Men ändå. Mycket har hänt liksom.

Igår kväll var klara här och kollade på Juno med mig. Var ju sjukt gullig film faktiskt. När jag nästan var hemma efter att ha gått med henne till bussen så känner jag hur det stinker spya och alkohol. Kollar upp mot kvartersgården och ser hur någon hänger ut ur fönstret och tokkräks. Sen snart där efter smsar klara och säger att det är någon på bussen som också kräks. Ytterligare ett par minuter där efter ringer bebbe till mig och säger att den kompis han skulle sova hos lillasyster spyr så han måste åka hem. Vad var det med folk igår liksom!

Kom hem nu från några riktigt roliga timmar. Först var det middag hos ebba, japanskt eftersom hon har en japan hemma. Förrätten var några läskiga omeletter. (Omeletter är allmänt läskiga, dom här var tom ännu läskigare.) Sen blev det nudlar och wok med kokosmjölk och till efterrätt vitkladdkaka. Kladdkakan såg mer ut som äppelmos men var god ändå! Vi lever efter middagen och hittade inga naglar i maten som jag var rädd för. Klara och jag hade väldigt kul i Ebbas strumplåda vilket senare resulterade i en mycket omfattande utklädnadskväll. När vi lekt klart sov vi hos Emma. Eller sov och sov, kollade på film och sen sov ebba och hanna. Vi andra tre låg i en liten 1,20 säng och hade det trevligt. Somnade sen vid halv fem typ. Nu på morgonen idag så blev det riktig brunch med blåbärspannkakor och scones. Slapp ta bussen hem för det blev övningskörning med pappa istället. 110 väg blev det också.

Nu har jag bara fem minuter till jag ska gå hem ifrån för att möta klara. Sen blir det myskväll med fyra kära vänner. batterinivån på datorn ligger på 3% och det är nog samma nivå på mig. Ville bara säga att igår hade jag sista strålningen och det gick skitbra!! Om två månader får man se hur det gått med röntgen!

Matteprovet gick skit. Kan nog vara det sämsta provet någonsin. Konstigt för jag kan det egentligen. Får trösta mig med att psykologin är klar och att det nu är dags att börja med historia. Det enda jag gjort den här veckan är att plugga och vara på sjukhuset. Fyfan vilket kul liv. Imorgon sätter det igång igen med sista strålningen. Sen är det bara att vänta och se om det funkade. Inom den närmsta tiden väntar också två läkarbesök. Kul liv igen. Hittils har jag inte märkt så stor skillnad på kroppen innan och efter strålning. Jag är tröttare i kroppen, orkar mindre. Idag var det jobbigt att gå från skolan till bussen. Annars brukar det bara kännas på morgonen när jag går till bussen. När det är kallt i luften och jag går bakom någon som röker så kan jag inte andas. Luften tar liksom slut och vill inte in i mina lungor. Idag skulle jag också ha övningskört men det var bara att glömma. Fanns inte ens chans att jag skulle orkat det.

Idag hade jag strålning som sagt. Det gick helt okej. Eller asså kändes bättre än sist. Kan inte fatta att det bara är ett tillfälle kvar. Här kan man snacka om för bra för att vara sant. Fick sitta och vänta väldigt länge innan strålningen för att sköterskorna glömde bort att jag hade fast tid. Alla andra har typ öppet hus. Tyckte så synd om alla gamla tanter och farbröder. Sen kom jag liksom på att jag var där för samma anledning som dom. Ganska sjukt att tänka så egentligen. Min strålkompis (han som skulle ha svårt att kissa) var också där. Efter så åkte jag till skolan för att få respons på psykologin. Fast min kropp redan då inte orkade egentligen och jag trodde jag skulle spy, kanske av all stress. Nu vill min kropp lägga sig ner och aldrig mer gå upp. Ögonen är så trötta att det gör ont i dem. Men nu är det inte dags att sova. Måste plugga! hehe.

Jag lever fortfarande på ett lyckorus efter att jag fick g på fysikprovet. Det var väldigt precist men ändå. Sen att jag nu fick VG på psykologiuppgiften med endast en kladd som inte är klar och med stor chans på MVG om jag fixar lite. Endast därför orkade jag ta mig hem efter det lilla skolbesöket efter strålningen. Nu har stressen över matteprovet imorn börjat släppa lite också. Huvudvärken börjar komma men ska försöka ignorera den så länge det går. Måste få godkänt på provet imorgon.

Den här dagen har inte varit speciellt super. Varit på sjukhuset hela dagen och gjort massa olika röntgen. Okej två men ändå. Började med att vi fick vänta i 40 min på barnprovtagningen för blodprov. Sedan fick vi kuta upp till nuklearmedicin och få lite radioaktiva men ack så mysiga saker i blodet. Om det nu kom in i blodet dvs. Det råder lite delade meningar om blodkärlet hann spricka innan injektionen eller efter. Han som jobbade där var annars allmänt jättedålig på sitt jobb. Med ännu lite mer minus på blod sätter sig mamma och jag utanför stora bibblan på ks för att kolla på en film från psykologin. Går sådär då internet dör hela tiden. Vi bestämmer oss för att hyra den på solna bibliotek senare istället. Sen får vi åter igen kuta iväg. Denna gång till barnröntgen för att röntga benet. Sen blir det till att ruscha iväg mot nuklearmedicin igen för att göra skelettskintigrafin. Samma snubbe jobbar och är lika värdo igen. (Ni som tycker att jag är elak nu var inte med och vet hur han betedde sig.) Röntgen man gör är över hela kroppen. Det är en stor platta som åker tre centimeter ovanför kroppen. Det hade varit mindre kul om den gått sönder om man säger så. Tredje gången jag gjort skelettskinten och det var helt okej den här gången. Första gången rann tårarna för att det var så obehagligt. Sen var det klart med alla röntgen. Då bar det av mot solna centrum. Helt värdelöst då filmen senare visade sig vara den från 1963 och inte 1990. Gr8! Så nu kollar jag på filmen på datorn istället. Ssssch! Imorgon måste psyket inlämningen vara klar och sen på onsdag matteprov. Skulle behöva en dag till asså. Typ en dag mellan måndag och tisdag vore toppen just nu! Imorgon är det också strålning och just nu kunde jag inte bry mig mindre. Men fråga igen imorn. Var inte sådär superjobbigt sist, typ som en obehaglig röntgen, mest jobbigt och påfrestande för hjärnan. Men tyvärr ska det tydligen bli värre. Sen tror jag att obehaglig verkar vara mitt favoritord nu för tiden.

Igår gick jag och lade mig halv nio. Kollade på en riddares historia och somnade halv elva. Det va najs. Vaknade elva imorse. Ännu mer najs. Jag kan sova om någon. Fint att det nu blir massa psykologi och matte som jag skulle gjort igår men inte kunde för den där jävla migränen som var tillbaka.

Har inte bloggat på ett tag nu men det beror på att jag har varit med någon eller flera av medlemarna i "det fnittriga tjejgänget där bak" hela tiden. Väldigt mycket random saker har hänt;

ÅÅÅÅHH! Tydligen var det bara typ ett poäng från VG på historiaprovet. Gr8. Tänk om jag hade varit lite mer med och inte läst en av frågorna fel. Som jag dessutom kunde egentligen också.

Kom precis hem från strålningen. Det var den mest bisarra situation jag någonsin varit i. Och jag har varit i ett par annorlunda i mitt liv. Det började med att en sköterska tog in mamma och mig och pratade i ett samtalsrum som såg ut att komma från frälsningsarmén typ. Skruttigt och typ fem olika modeller på tygstolar. Hon berättade om biverkningar och sånt. Sen fick vi sitta kvar lite extra i väntrummet och hörde nästa patient få veta sina biverkningar. Det rummet var ju inte ljudisolerat om man säger så. Nu vet mamma och jag också att en gammal gubbe kommer ha svårt att kissa. Privathet på sjukhus finns inte. Sen när det är min tur får jag komma in i en korridor som leder vidare till själva strålningsrummet. Där står min alldeles egen låda och väntar på mig. Får ta av mig till bara trosor bakom en vikvägg som inte täcker någonting. Får sedan lägga mig i lådan som mer känns som en likkista. Den är formad precis efter mig men är hård och gör riktigt ont. Tre sköterskor lägger mig precis som jag ska ligga med hjälp av tatueringen jag tidigare fått. Det kommer in två sjukhusfysiker som kan vara två av de konstigaste personer jag träffat. Den ena typ dansar in med "jahopp vad ska vi fixa här då" attityd och den andra var bara riktigt creepy. Så där ligger jag i trosor medans fem personer står och glor på mig och kollar så att allt är rätt. De mäter in så att allt stämmer på längden och bredden. När dom är klara med det så står han som är läskig kvar och presenterar sig och glor. Varför liksom? Sen tar det en timme för dom att få allt att stämma med ct bilder och sånt. En timme helt stilla i den där lådan och kroppen började domna bort. Själva strålningen tog bara några minuter. Eller egentligen vet jag inte ens vilket av det som var strålningen. Obehagligt var det iaf, speciellt med att maskinen bara var trettio centimeter ifrån mig. Jag hade saker runt hela mig så jag var helt fast. Lägg till likkistan på det dessutom och du har en klaustrofobisk Pernilla. Tur att jag inte är lika rädd som för nåt år sedan då hade jag legat där och storbölat. Efter allting var det bara att åka hem. Som om ingenting hade hänt. En till grej som gjorde det hela sjukare än vad det redan var var att en låt med the Rasmus började spela. Ni som kan låttexten till In the Shadows vet att dom sjunger lite om cancer i början. Det var ju helt galet. Nu gör det ont i kroppen från kistan och i lungorna känns det som om jag håller på att få lunginflammation. Liksom lite små jobbigt att andas. Nästan ihåligt om ni vet hur jag menar. Däremot säger alla olika biverkningar så jag vet inte vad jag har att vänta mig. Nu är jag helt slut och skulle allra helst av allt skrika och gråta i en blandning men det kan jag inte. Har inte gråtit på flera månader och alltså inte alls sen jag fick tredje cancerbeskedet. Vad är felet liksom? Dagen blev inte bättre av att jag bara fick G+ på historiaprovet heller som mina kamrater så fint berättade.

Det blev ändrade planer tidigare idag så idag har jag bara övningskört. Det gick faktiskt skitbra. Börjar undra varför det går som bäst med allt när jag är som mest anti. Känns inte logiskt över huvudtaget. Imorgon så är det första strålningstillfället. Sedan blir det två till. Vet nästan inte alls vad jag har att vänta så jag väljer att inte oroa mig ännu. Hela eftermiddagen går åt till det imorgon så mig hittar ni på radiumhemmet. Inte springandes i skogen som resten av skolan, orientering. Tur är väl det för mitt ben är inte med på mina villkor alls.

Idag blev det ingen skola. Mina små tjockis vänner kidnappade matteläraren och tvingade honom att flytta fram matten så dom slapp ha håltimme. Så nu hinner jag inte till skolan! Istället ska jag träffa tjockisarna på Pizza Hut och sen ska dom hjäpla mig med matten, antar att ebba kommer spela CoD istället men det är en annan femma. Så måste jag åka till farsta och köra sen också. Orkar inte!! Men nu är jag hungrig som få orkar inte gå dom tjugo minutrarna det tar till Pizza hut så jag blir visst också tjockis och kollar när bussen går istället.

Nu är mardrömsdagen över och det var faktiskt inte så jobbigt. Eller nåt. Valde strålningen så på torsdag smäller det! Dessutom gick det så dåligt på fysikprovet att det är pinsamt. Gjorde 5 av 8 uppgifter. Inte den bästa procenten. Får se om nåt av dom jag gjorde var rätt också. Aja, what evaaaa. Hanna och jag slutade iaf kapitel 11 och 12 med en bang! En stor fet jävla smäll. Inte var det positivt heller. Imorgon blir det bättre. Med en lektion, matte! Sen körskola som jag skulle ha avbokat idag. Orkar inte köra imorn, helt slut i hela kroppen och inte minst huvudet. Men nej glömde avboka så mig ser ni på vägarna imorn också!

Det är inte lätt att vara Pernilla Löfström nu. Eller så är det de är. Bara att jag inte ser det. (Om jag bara kunde bestämma mig.)

Kom på nu hur jobbigt det är med operationer. Asså att jag hade skitont är en sak. Att inga varken läkare eller annan personal lyssnade på mig en annan. Sen tillkommer alla andra äckliga och läskiga grejer. Uppvaket, att dela rum med många andra och vara så borta att du inte har någon kontroll på vad du gör. Dränage, en äcklig slang in i kroppen som tar ut all äcklig överflödig vätska, känslan när den tas bort är obeskrivlig. Av smärta, äckel och obehagskänslor. En jävla kateter och sen att du inte ens orkar sitta upp när du vill. Eller nej du KAN inte sitta upp. Det gör för ont. Lägg till att behöva blåsa i en grej flera gånger i timmen, ordentligt, att behöva göra sjukgymnastik och aldrig få vara ifred igen. Du ligger nu på vuxen eller kanske tom thiva (thorax intensiven) och delar rum med många andra. Personal som kommer och går hela tiden. Och när du väl är själv en stund. Jo då kommer städarna. Att kolla på tv är för jobbigt och klockan på väggen är både din bästa vän och värsta fiende. Att duscha varje dag kan du bara glömma. Du kan vara glad om du kan göra det efter fem dagar. Sen kanske fyra till nästa. Att byta kläder är också en pers. Du oroar dig ständigt över att göra illa dig själv, nya känsel bortfall varje dag är en del av vardagen och sömn utöver den du fick från sövningen och dygnet där efter är bara att glömma. Efter förra lungoperationen använde jag inte datorn på två veckor. Det var för jobbigt. Sanningen är den att jag inte kunde röra mig. För smärtan. Flera dagar var det för jobbigt att prata. Och när jag inte pratar är det något riktigt fel.

Igår kväll åkte jag till ebba. Vi hyrde film och pluggade. PLUGGADE på en lördag kväll. Jajamensan, så går det när man knappt gjort något två-tre dagar innan ett prov. Filmen var Alice i Underlandet och jag måste faktiskt hålla med alla som säger att den är sjuktbra! Och jag håller med hanna som säger att det är en måste film att köpa också. När vi skulle gå hem tog det en timme istället för en kvart. Grejer hände på vägen och vi träffade på en grävling. Nu är det åter igen dags för fysik.

Kollade precis på bilderna vi tog i fredags i skogskyrkogården. Dom var minst sagt speciella. Eller vad sägs om den här vackra bilden som är min och emmas bröllopsbild numera:

Nu har jag läst ut en bok till svenskan. Svarat på alla utom två frågor. Vilket tyvärr betyder att jag måste dyka in i mattens och fysikens värld. Eller måste, måste jag inte! Men jag vill. Annars skulle jag bli galen. Är så trött på att vara hemma och det är bara idag jag har varit hemma. Inte mer än en dag. Hoppas för allt i världen att febern inte kommer tillbaka i natt så jag kan gå till skolan imorgon. Dessutom så kan jag fortsätta precis som vanligt i skolan om jag väljer strålning. Tufft läge. Så ni som tycker att jag borde chilla med skolan och bli frisk först, doris bla, här har ni ert svar. Jag är en sjuk individ som inte klarar av att göra ingenting.

Försöker plugga fysik. Liksom läser och läser men ingenting går in i hjärnan. Var jag än börjar tankarna så slutar dom på cancer och vad jag ska välja. Såhär har det aldrig varit förut. Jag har aldrig tänkt på det här så mycket som nu. Förut så har jag inte haft något val utan helt enkelt bara fått leva med någon annas val och resultatet av det. Nu, är det ganska mycket upp till mig. Jag vet vad läkarna vill. Jag tror jag vet vad mamma och pappa vill. Men i slutet är det upp till mig. Det är dom här tankarna och ett elakt papper med för och emot strålning och kirurgi som gör att jag inte kan koncentrera mig på fysiken. Så gr8 att jag har fysikprov på tisdag. Hej och välkommen mitt första IG-prov!

Igår tog jag sprutan på morgonen innan jag och mamma åkte in till stan för att äta innan sjukhusmötet. Började må skit på stan och sen när vi var på mottagningen hade jag feber. Mötet skulle börja mellan ett och två. Typ tio över två kommer en läkare och pratar med mig när jag skulle gå mot toan. Strålläkaren kommer inte. Faan vad hopplöst det kändes att vi suttit där sen ett och jag med feber och migrän som inte gett med sig ännu. Mötet bestod istället av ett en timmes möte med två onkologläkare som helt bytt spår på vilken behandling jag ska få. Ja, nu är dom helt för strålning. Tumören är nu 22mmx18mm och jag har ingen aning om hur jag borde göra. Jag är glad om jag blir av med metastasen den här gången. Så sitter läkarna och säger att strålning vore bäst eftersom man måste ta bort så mycket av lungan vid op. Om det då kommer en till metastas kan jag kanske inte leva normalt om man måste operera då med. Onkologerna säger att enda skillnaden mellan op och strålning är att vid op så kan man känna igenom lungan och att metastasen blir borttagen. Strålning dödar cancercellerna men metastasen finns kvar. Det är som min käre bror säger, människan mår inte bra av valmöjligheter. Men det jag inte förstår är att om strålning bara tar tre tillfällen med några dagars mellanrum mellan varje utan biverkningar och sen är det klart. Mot operation med sövning och stooora risker. Sen återhämtning på månader. Är det verkligen värt att känna i genom lungan då? Om alla de andra riskerna medföljer. Dessutom känns det för bra för att vara sant nästan. Hela metastasen dör utan biverkningar eller att man ens behöver öppna upp kroppen? Ska jag vara helt ärlig känns det som något lurt är på gång. Och varför sa man inget om det här förra gången?

Minime har nu också skaffat en blogg! Den kommer handla om hans strösta passion här i livet; datorspel och tvspel. Så om ni är intresserade av cheats och skit, kolla in där! (Äh, ge han ett klick ändå! han vill ha lite läsare!)

Är helt slut i huvudet nu asså. Dagen har varit mindre bra om man säger så. Var på strålbehandlingen (läs klart innan ni blir alltför chockade!) och provade ut en grej till OM jag väljer strålning och inte operation. Det var inte det roligaste jag gjort. Fast iofs inte det jobbigaste heller men just idag kändes ännu jobbigare. Gjorde en ny DT och massa annat skojs också. Kändes lite speciellt att återse radiumhemmet där jag plågades och tog skelettbiopsin för ett par år sedan. Rent praktiskt så skulle ju strålningen vara ett fantastikst alternativ. Nu återstår det bara att se vad läkarna säger imorgon. Då ska vi på läkarmöte med strålarna och onkologerna. Tror att jag efter det måste bestämma mig op vs. strålning strax efter! Efter besöket på radiumhemmet så åkte jag hem och åt sedan blev det matte och psykologi i skolan. Nu har jag pluggat fysik och det känns som om min hjärna skulle brinna upp närsom. Dessutom börjar migränen komma tillbaka. Gött.

Idag blev det inget plugg efter skolan. Var upptagen med att ha migrän och kräkas! Peace out!

Övningskörde precis från jordbro, via handen och sen runt brandbergen till svartbäcken och tyresta till hemmet. Är faktiskt nöjd med hur det gick för första gången. Förutom det har jag hittils idag bara läst en bok till svenskan. Orkar inte ta tag i fysiken nu så det får bli lite annat till jag samlat ork. Måste städa också innan bröderna och jag byter hem imorgon. Har kommit på lite frågor också till strålningsmötet på onsdag. Fortfarande är inget bestämt utan det är bara en chans för mig och mina föräldrar att ställa frågor direkt till de läkarna som vet vad det går ut på.

Minime har startat en blogg och ska bli bloggstjärna. Bebbe förlorade en match med 10-1. Jag har knappt gjort något idag. Stolta föräldrar vi måste ha.

Hälften av alla blogg.se adresser verkar inte funka. Men so far, iaf för mig, funkar min. Igår var jag bara hemma sju och en halv timme. Det var när jag sov haha. Sen kom jag hem igen i natt efter en asbra kväll hos klara med mycket mysimys! Dessutom lyckades hon skrämma skiten ur oss med hennes kroppsstrumpa! Nu måste jag göra mig i ordning om jag vill ha lunch! Hanna, emma, ebba och jag var dessutom och fotade på skogskyrkogården igår. Superfint. Tack klara den lilla rara för igår!