Pernillo

Ikväll är det valborg. Då ska några av mina fina vänner åka till uppsala. Själv stannar jag hemma med dom söta K&H. Vi ska mysa galet i min säng och ha en egen brasa, värmeljus ftw. Ska försöka bestämma mig om hur jag ska göra med benet också. Vet ni, en liten hemlis nu- har faktiskt haft ont i lungorna på vissa ställen. Men inte sagt nåt eftersom läkarna har sagt att man inte ska kunna känna nåt. Benet gör sjukt ont, tror det beror på att det växer så mycket utanför själva skelettet att muskler och så liksom trycks undan. Men som sagt, valborg! Ni som ska festa, gör det lite extra åt mig också är ni gulliga!

Rubriken gäller självklart inte mig själv. Jag har fått mitt livs värsta nyhet idag. Jag har många metastaser i lungorna. Många betyder många. Så många att det inte fungerar med varken strålning eller operation. Samtidigt som jag måste tänka på benet. Tar nu bort att kommentarerna ni publicerar automatiskt kommer upp på bloggen. Måste nu godkänna dom först.

Igår blev det en tur till sjukhuset för att ta bort stygnen efter fem veckor. Kändes kan jag säga. Idag har det varit skola med massa mysiga stunder då vi inte gjort nånting. Imorn blir det ett nytt besök på sjukan. Ska tydligen göra röntgen hela dagen för att se om jag passar för strålning. Mitt i allt går min dator och ger upp ordentligt också.

Uppkörningen kunde gått både bättre och sämre. Det va små manövreringsfel jag gjorde pga nervositet som gjorde att det inte blev något. Sen att dagen började helfel med en riktigt försenad buss som gjorde att allt sket sig totalt gjorde inte saken bättre. Nästa gång hoppas jag det blir bättre och att nästa gång blir riktigt snart. Nu är det dags att plugga igen. Tydligen har både mamma och pappa terrat sjukan hela dagen. Har inte haft nån kontakt med dom sedan dagarna på akuten i början på lovet.

På påsklunch hos mamma. Men eftersom jag är så dålig på att äta när man måste så åt jag lite potatis och nu sitter jag här och väntar på att få leta påskägg. Så att jag sen kan åka tillbaka till pappa och plugga. Cellbiologi in my <3!

Efter en två timmar lång landsvägskörning känns det nu ordentligt i benet. Tack vare min körlärare kan jag kanske ta kortet på tisdag trots allt. Han kommer hit på måndag igen och hämtar mig så då blir det mer körning. Vi skulle tydligen köra tills jag är redo att sluta. Låter riktigt läskigt. Nu blire party här hemma, det ska städas och pluggas.

Dom senaste dagarna har varit grymt sköna. Fast min dator ger upp mer och mer. Varken msn eller safari vill fungera. Det som inte varit så bra under dom senaste dagarna är att jag börjat få ont i huvudet. Det är inte migrän. Vet inte vad det är och det gör mig rädd. Jag är för första gången någonsin rädd för vad det kan vara.  

Förutom alla cancerproblem har jag ett till problem. (Som iofs också är cancerns fel.) Jag ska köra upp på tisdag men pappa är borta hela veckan. Körskolan har en enda tid. Den är imorn klockan tio. Med en körlärare jag aldrig kört med. Anledningen till att det är cancerns fel är att jag annars redan hade haft körkortet. Ikväll ska mina älskade vänner komma hit på nobelmiddag. Vi ska köra en nyår i repris. Okej, jag ska inte ha riktigt lika kul som jag hade då. Men nästan.

Det är riktig tur att man har världens bästa mamma som kommer med hemleveranser till mig när jag bor hos pappa i en vecka själv. Eftersom pappa glömt köpa disktrasor. Efter en ganska mysig kväll och natt igår så ser köket inte ut som det borde och en ellet två disktrasor är nu ett måste! Såret på benet ser nu annorlunda ut, kan va för att det läker. Hoppashoppas. Sen vaknade jag kvart i elva av ett mindre mysigt telefonsamtal. Precisionsstrålningen skulle inte ha någon effekt på benet (fast både pappa och jag har för oss att dom sagt att det funkar tidigare.) Så nu har det funnits fyra alternativ hittils. Den strålningen, stora strålningen, ny op som jag gjort tidigare och sen den andra op som fortfarande är hemlig. Det finns folk jag fortfarande inte berättat för som måste få veta det innan jag skriver på bloggen. Problemet är bara hur jag ska berätta för dom personerna.

Igår ringde klara och väckte mig klockan tolv. Tur det, annars hade jag nog fortfarande sovit. Sen åkte vi till stan för att shoppa upp mina födelsedagspengar och presentkort. Det gick riktigt bra måste jag säga. Det slutade med en heldag med shopping, ansiktsmasker, keso, glass och film. Vi åkte tillslut hem klockan tolv och hade hängt i tio timmar då. Pga mina jävla kryckor som är i vägen dygnet runt så fick stackars klara bära alla påsar och grejer. Så tack igen klara den lilla rara!!! Ska fundera på om du kanske har förtjänat ett bildbyte på din kontakt nu... Idag är benet så fel att jag måste stanna inne tror jag. Får nog passa på att plugga lite då också. Har äckligt mycket att göra.

Idag fick jga åka till sjukhuset efter skolan. För att kolla upp mina fina bakterier som växer och mår bra på benet. Då fick jag också veta inte alls roliga saker om strålningen. Den jobbiga strålningen. Den vill tydligen ingen att jag ska göra. Så om det inte funkar med precisionsstrålning (som med lungan) vill läkarna att jag opererar. Ikväll kommer några vänner hit på filmkväll. Ska försöka glömma att jag är sjukt trött, har ont och egentligen inte orkar mer skit just nu.

Läkarbesöket idag. Fick först vänta en evighet. Sen var själva läkarbesöket inte mycket bättre. Fick knappt några svar alls. Bara att det kanske går att stråla. Får väl försöka det innan det blir mer snack om operation. Strålningen kommer inte bli rolig dock. Men hellre det och dom biverkningarna än allt det som operation innebär. Tydligen växer det något mer mysigt i nya såret också, efter sista op. Det gör så jävla ont i benet emellanåt. Ont gör det hela tiden. Allt det här som händer nu och sen med massa morfin och grejer. Så ska jag försöka plugga samtidigt. Prov i matte imorn. Kommer skita sig totalt. Kommer ändå inte kunna fortsätta gå i skolan hela tiden, oavsett om det blir op eller strålning. What ever, får se vad som händer. Mina inlägg blir väldigt flummiga nu eftersom jag inte vet vad som är klart och inte än. Därför vet jag inte heller vad jag kan skriva om.

Borde plugga nu. Inte gjort det på veckor. Men just nu känns det så mycket värdare att sitta i fjortismjukisar, lyssna på kent och MCR och nörda world at war.

Och så var det dags. Tillbaka till verkligheten och min lite speciella verklighet. Ska vara på ortopedmöte halv tolv. Måste nog börja göra mig i ordning nu. Shit vad jag inte vill. Önskar att jag kunde vara på svenska provet nu istället. Har dessutom två prov till den här veckan. Fan vad alla dom kommer skita sig. Återkommer kanske med vad ortopeden sa.

Är numera hemma från italien. En helt sjuk resa. Har haft både sjukt kul och så jävla tråkigt på samma gång. Men det bra har helt klart vägt upp det dåliga. Kanske berättar mer om vad som hänt senare. Orkar inte nu.

Som ni kanske försår så va det inget bra svar jag fick igår. Inte det jag ville höra. Dock var jag ganska förberedd. Allt va precis som första gången med benet. Samma smärta, samma sak man fick höra från sjukhuset. (Att ist för telefonsamtal från ortopeden blev det ett samtal om att behöva komma in.) Helt ärligt fattade jag vad konsekvenserna skulle bli också. Fast det är sjukt jobbigt fortfarande. Fast inte så ont som det kanske borde. Smärtan i benet tar ändå priset. Imorgon åker jag till italien med klassen. Får ta tag i det här när jag kommer hem. Få in det här ordentligt innan jag kommer tillbaka. Tyvärr har det nog redan gått in. Jag är van med det här. Måste låta helsjukt för er men så är det. Jag vet att det är stor risk att det kommer tillbaka om och om igen. Trodde bara jag skulle slippa problem med benet igen. Tack för allt stöd jag fått på bland annat facebook av släkten.