Pernillo

Alla sköterskor gick runt och sjöng och dansade. Dom dansade till och med till musiken på tv reklamer. Rikigt underhållande. Rummet jag låg i hade två dörrar, som en sluss. Så när man hörde att det var någon som sjöng mellan dörrarna så visste man att det var en sköterska. Praktiskt faktiskt.

Även alla undersköterskor var riktigt speciella. Men de var istället speciella på sitt eget vis. Tex hade jag en som sa till pappa om mig "det här är en omöjlig brutta", om att jag inte ville ha frukost!? Fast hon var riktigt rolig och sa en massa sjuka och roliga saker. En annan undersköterska verkade helt galen när jag ringde på klockan och när hon kom in sade jag att droppet med antibiotika var klart. Då svarade hon typ helt galen "jag ska fråga sköterskan". Både pappa och jag blev nästan rädda haha.

Jag hann ha två läkare medans jag var där. En av dom var jättebra. Men min utskrivningsläkare var vääääääldigt speciell. Han hade inte koll på någonting. Vi bad honom skriva ut nya oxycontin, nästan som långtidsverkande morfin skulle man nog kunna säga, och han frågade inte ens till vad jag behövde det!? Helt sjukt, jag lovar att han hade skrivit ut intravinöst morfin om vi bett om det.