April 30, 2010

Det händer fortfarande inget som är värt att skriva om eftersom jag i princip är inlåst här hemma och inte orkar göra något. På söndag ska jag till sjukhuset för att ta blodprover inför kuren och tills dess ska jag inte göra något förutom att bli frisk. Ikväll är det valborg och mamma och Alex är iväg med mormor någonstans. Så det är bara jag och lilla Carro hemma. Hon piper som tusan den lilla saken.

sista kuren

Igår orkade jag inte blogga för att det inte händer någonting sjukhusrelaterat eftersom jag hade hela jävla veckan på mig att göra vad jag ville utan sjukhus besök. Men nu är jag fortfarande sjuk och det är det inte alls roligt att skriva om och inte alls kul att läsa om så därför slipper ni det. Däremot är det roligt att skryta lite om att det är min sista kur som ska börja på måndag!! Helt otroligt för mig. Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att jag är frisk då. Jag måste vara frisk då. Pirrigt att det bara är fyra dagar kvar. Som jag skrivit förut har jag aldrig haft någon sista kur då min kropp inte klarade av de fyra-fem sista kurerna förra gången jag var sjuk. Jag fattade varken då eller nu hur sjuk jag måste varit för att läkarna skulle avbryta behandlingen. Det gör dom bara av en orsak annars och det är att patienten inte går att rädda. Vilket är helt fruktansvärt men tyvärr händer och jag har sett det själv. Det finns vissa mardrömsnätter på Q84. En natt då Ebba och Julia sov hos mig i början av den här sjukdomsperioden dog ett barn och ett barn fick åka hem utan påbörjad behandling. Det är så otroligt hemskt när det händer och ska inte få hända. Jag vet flera gånger då barn har gått bort och det måste såklart vara otroligt jobbigt för personalen. Dom lär ju känna patienten och sedan måste dom fortsätta arbetspasset som ingenting. Jag vet inte vad jag vill komma till egentligen men det är så otroligt nära mellan skratt, vänskap och överlevnad som det är tårar, hopplöshet och död.

April 27, 2010

Fan också, jag hade sett fram emot att ha en hel vecka där jag kunde göra nästan vad jag ville. Kanske tom orka gå till skolan lite. Men så är jag fortfarande sjuk och det blir bara värre för varje dag, så typiskt. Så har jag börjat må illa också. Det enda som hjälper lite mot halsen är läkerol. Strepsils som alla lovordar gjorde allt bara värre. Mmmm.. Kära gamla läkerol.

svar till kommentar

Svar till kommentaren om den speciella personalen:

Tyvärr var det troligtvis inte som du skrev. Då han precis kommit in till avdelningen och för första gången träffat mig. Han var jour och hade ingen aning om vem jag var innan.  Det första han gjorde när han kom var att gå in till mig. Så nej, han var inte direkt påläst. Han visste inte ens vad jag hette så tyvärr måste jag spräcka din bubbla om att alla läkare är perfekta :) Fast självklart var det bra att han inte ifrågasatte, men eftersom jag har ont på så många ställen så ska dom egentligen fråga till vad jag ska ha det. Sedan tycker jag att det var lite konstigt av dig att kommentera och säga en sådan sak och inte skriva vem du är, men det kanske bara är jag.

speciell personal

Infektionsavdelningen B24 på Karolinska i Solna hade lite speciell men mycket rolig personal.
Sköterskorna:
Alla sköterskor gick runt och sjöng och dansade. Dom dansade till och med till musiken på tv reklamer. Rikigt underhållande. Rummet jag låg i hade två dörrar, som en sluss. Så när man hörde att det var någon som sjöng mellan dörrarna så visste man att det var en sköterska. Praktiskt faktiskt.
Undersköterskorna:
Även alla undersköterskor var riktigt speciella. Men de var istället speciella på sitt eget vis. Tex hade jag en som sa till pappa om mig "det här är en omöjlig brutta", om att jag inte ville ha frukost!? Fast hon var riktigt rolig och sa en massa sjuka och roliga saker. En annan undersköterska verkade helt galen när jag ringde på klockan och när hon kom in sade jag att droppet med antibiotika var klart. Då svarade hon typ helt galen "jag ska fråga sköterskan". Både pappa och jag blev nästan rädda haha.
Läkarna:
Jag hann ha två läkare medans jag var där. En av dom var jättebra. Men min utskrivningsläkare var vääääääldigt speciell. Han hade inte koll på någonting. Vi bad honom skriva ut nya oxycontin, nästan som långtidsverkande morfin skulle man nog kunna säga, och han frågade inte ens till vad jag behövde det!? Helt sjukt, jag lovar att han hade skrivit ut intravinöst morfin om vi bett om det.

April 26, 2010

Jag är fortfarande sjuk med feber, ont i halsen och öronen. Plus att jag har sjukt ont på alla opererade ställen. Ibland gör det så ont i benet, lungan och revbenen (där man öppnade upp för att komma åt lungan) att jag nästan blir tokig. Nu har jag legat i sängen sedan jag kom hem från stan i lördags. Förutom att jag var i soffan igår kväll. Men då fick jag så hög feber senare på kvällen att jag inte ens orkade ta tempen, ännu mindre gå där ifrån. Så det slutade med att jag tog panodil och kunde med mammas hjälp släpa mig därifrån vid tolv när panodilen hade börjat hjälpa. Det är ju jobbigt för vem som helst att vara sjuk och ha feber. Tänk då att det är jobbigt för mig att gå och bära saker och göra helt vanliga grejer normalt. Om man då slänger på feber så orkar jag inte göra ett piss, vilket jag hatar otroligt mycket. Jag vill ju klara mig själv. Det är därför jag hatar att vara på infektionsavdelningar. När man måste ringa om precis allting. Du har ingen frihet alls. Idag ska mina kära bröder flytta hem till pappa för veckan. Jag ska stanna kvar hos mamma tills imorgon för nu orkar jag verkligen inte byta hem, måste hinna bli lite piggare först.

April 25, 2010

Sedan sist har det hänt väldigt mycket. Jag fick komma hem för att neutrofila var 2.2!? Så på två dagar gick dom upp 2.0. Helt sjukt. Sedan hann jag bara hem och byta om så åkte jag med färdtjänsten till stan för att ha picknick med Marika och två av hennes kompisar. Det var jättekul och varmt ute när solen sken. Ärligt talat var det första gången jag var ute i år. Men så fort jag kom hem fick jag feber. Så jävla typiskt. Nu mår jag skit och imorse hade jag 39.7. Sedan dess har febern gått upp och ner av sig självt. Jag tror att jag blivit smittat av pappa som också har precis samma symptom. SABH, hemsjukvården, var här vid två och tog blodprover och blododling. Så nu är det bara att hoppas att jag slipper sjukan igen.

mediciner

Nu tar jag 40mg oxycontin, morgon och kväll. Fast hemma har vi bara 5mg tabletter. Så om vi inte hämtar ut nya måste jag ta 8 stycken på morgonen och sen 8 stycken på kvällen. Plus alla andra tabletter jag tar. Samma sak med Oxynorm om jag får akutont. Då är ju det allt jag skulle hinna göra om dagarna. Och det går inte för i helgen har jag fullt upp! :)

vill hem

När jag fått min tolv antibiotika åkte jag och pappa hem över natten. Fast vi var tillbaka redan åtta på morgonen. Så jag hann vara hemma nästan sju timmar iaf. Jag höll stackars mamma vaken till halv två. Så det har inte blivit mycket sömn i natt heller. Fast det var rekord hittils på över en månad. Fem timmars sömn. Nice. Innan har jag sovit max två timmar per dygn. Så jag är ganska trött nu... Idag hoppas jag på att få komma hem. Igår var neutrofila 0.4 och om dom är 0.5 idag får jag åka hem. Nu är jag helt inställd på att få komma hem, så om jag inte får det vet jag inte vad jag gör. Snart kommer nog provsvaren och sedan är det bara att hoppas på att läkaren kommer snart. Men läkare kan man få vänta på, förutom igår. Då kom en läkare vid halv åtta men jag var så trött att jag inte ens kommer ihåg det. Hoppsan. Nu har jag vart här i precis två veckor.Total värt för att få morfin.

vad som helst

Skulle egentligen bloggat för ett tag sen men då kom smärtläkaren hit och efter det var jag tvungen at lugna ner mig lite. Jag blev förbannad, arg och ledsen på samma gång. Om det är någonting jag hatar mer än lukten av sjukhustvätt så är det när läkare anklagar mig för att vilja ha "ruset" av morfinet. Att jag skulle säga att tabletterna inte hjälper så jag får intravinöst i blodet istället. Jag blir seriöst tokig. För kanske lite mer än en vecka sedan fick jag 40mg oxynorm tabletter istället för intravinöst. Det hjälpte inte alls mot smärtan utan jag kände mig bara hög och äcklig. Just därför förstår jag inte hur han kan tro att det är effekten jag är ute efter. När jag säger till att jag bara kände av oxynormen i huvudet. Hade jag inte bara tackat och tagit emot då? Efter jag provat tabletterna sa jag tom till att jag hellre låg och hade jätteont än att prova dom igen för det känns ju helt värdelöst att ligga och ha ont samtidigt som jag har fullt med onödiga kanske skadliga ämnen i kroppen. Nä, om det är något jag verkligen inte klarar av så är det när folk berättar för mig hur jag känner. Och tydligen är en junkie som äääälskar den lugnande effekten man får av morfin intravinöst. Och bara för att få känna "ruset" några gånger om dygnet så ligger jag hellre instängd på en avdelning där jag inte får göra någonting själv, där folk kommer in var femte minut och tjatar om något och där jag aldrig får sova. Ja, vad skulle jag inte göra för att vara hög i två minuter?

ensam på sjukan

I natt blir jag ensam på sjukan. Ska faktiskt bli lite skönt tror jag. Så nu håller jag på att packa upp och göra det lite mysigt. Nu ska jag bara göra mig iordning för natten också. Det fula rummet blev genast finare när jag tog fram tuggummimaskinen jag fick i present av Christopher. haha

behöver mat, nuu!

Fyfan!! Maten jag fick var typ fiskbullar fast med lax och potatis med skinn på. Plus en massa jävla hårda ärtor. Om maten fortsätter vara såhär kommer jag snart antingen väga 40kilo eller 80 om jag bara äter godis och snabbmat istället.. Saknar Q84as äckliga kök just nu! <3 Klaga inte på skolmaten! Den är iaf ätbar.

rymningen

Nu har det hänt mycket sedan inlägget sist. Tex har jag flyttat till KS nu och fick bo med en typ 90 årig tant som snarkade och smackade som fan. Som tur var fick jag byta till enkelrum på en gång. Men innan dess så rymde jag och pappa hem en stund. Han släppte av mig hos mamma så drog han vidare hem. Jag hann mysa lite med Carro, mata henne och prata med Alex. Mamma hängde efter mig hela tiden haha. Jag hade inte berättat att jag skulle komma så dom blev jättechockade. Mamma trodde först att jag fått komma hem helt, I wish. Men nu sitter jag på mitt lilla enkelrum (utan tv!?) och har supertråkigt. Det finns verkligen ingenting att göra. Tur att jag har minst tio olästa tidningar med mig.  Och som vanligt, tack för alla kommentarer! :) Ska skaffa en bloggmail eller vad det kallas så ni kan kontakta mig lite mer privat än i kommentarsfältet om någon vill något. Förresten så hade min gamla roommate trosor i badrummet som en gång var vita. Nu var dom gula. Tänkte att någon kanske ville veta..

April 22, 2010

Avdelningen är fullpackad och flera barn har fått åka till andra sjukhus för att få kur. Så nu ska jag också flyttas till Karolinska på en infektionsavd. Riktigt trist för där får man nog inte ta emot besök och jag har planerat med massor av vänner som jag ska träffa i veckan och helgen. Jävla skit. Hoppas bara att det är en bra avdelning. Vi ska nog snart flytta så jag måste börja packa ihop mina grejer nu. Mest massa tidningar och sånt så det går fort. Hoppas verkligen att jag får komma hem snart för imorgon har jag vart här i två veckor och sen så fort jag kommer hem blir det kur igen.

oops

Hoppsan, jag ringde efter sköterskan för att jag hade fått ont igen. Så när hon kommer in skrattar jag och pappa över en sak som hänt. Hon tror då typ att jag inte har ont utan bara vill ha morfin ändå.. Oooops. Så var faktiskt inte fallet som tur var. Idag rymde jag och pappa från sjukhuset ett tag och tog en åktur i nya bilen. Den var lite söt faktiskt men den stank ny bil. I helgen har jag massor att göra och flera vänner att träffa så nu måste jag få komma hem!!

April 21, 2010

Internet kan som vanligt inte bestämma sig för om det ska fungera eller inte. Så det är bäst att jag skriver det här inlägget så fort som möjligt. Nyss var chefssjuksköterskan här för att prata om det som hände på operation i fredags. Hon verkade inte alls fatta att dom inte hade något där att göra. Tror jag fick henne att fatta lite tillslut. Hon kom för att mamma hade ringt henne och klagat. Jag är riktigt tacksam och glad att mamma ringde henne så att vi iaf har berättat vad som hänt och visat att vi inte tycker att det är okej. Annars hade det inte gjorts något alls åt det här vilket känns hemskt. Att man hela tiden ska behöva fixa allt själva. Men jag störde mig riktigt rejält på att chefssköterskan inte verkade bry sig och inte tyckte att det var något att klaga över. Men för mig var det nästan som ett övergrepp när op gjorde något som dom inte skulle. Speciellt när jag var sövd och inte kunde säga till. Läkaren har också vart här och eftersom min vita blodkroppar fortfarande är nere på 0.2 så kan dom inte ändra några mediciner eller släppa hem mig. Vilket suger, för CRP är normalt nu på 13. Snart kommer pappa så då ska vi laga lunch.

besök av bebbe och donken

Åh vilken grymt tråkig dag. Även fast jag fick lite snabb besök av bebbeliten. Broder bebbe och pappa kom hit med lite donken till middag innan bebbe skulle på träning. Asbra mat innan träning... Förutom det så ska mamma precis kolla in min blogg för första gången, spännande!! (Fast hon är hemma och jag på sjukan fortfarande.)

April 20, 2010

Jag har så grymt tråkigt här på sjukhuset nu. Finns ingenting att göra. Nu ska jag iaf bli av med en av mine tre antibiotika. Det är skönt iaf och mitt CRP som visar infektionsvärdet i blodet är nere på 29, förut var det över 200, så det är riktigt bra. Nu längtar jag hem till min lilla Carro och min egen säng. Usch för att vara på sjukan. Fan vad avis jag är på alla som kan vara ute i solen och sitta på ute caféer och mysa. Det är redan tisdag och jag lär tidigast få komma hem på torsdag. Så det kanske inte blir någon skola den här veckan heller och nästa vecka ska jag få kur på måndag. Så då blir det ingen skola förren i MAJ!?

majskolvar

Idag fick jag äntligen mina efterlängtade majskolvar. Nu har jag börjat tröttna på att inte göra någonting om dagarna dessutom. Plus att det inte finns någonting på tv. Sjukan har inte trean och på femman är det bara hockey. Ingen biggest loser var det heller. Skandal.

April 19, 2010

Nu är pappa här ist för mamma. Vi har  ätit lunch ute på balkongen och nu är jag så trött att jag håller på att somna. Plus att internet på det här stället är så dåligt är att jag snart får panik. Idag har jag vart här i tio dagar!! Lång tid. Men det känns som lite kortare faktiskt eftersom jag hade så ont i början så tänkte jag inte på något alls. Men nu vill jag bara ut och shoppa och vara i solen. (Även fast solen är förbjuden nu, antibiotika + cytostatika= ingen sol!)

barn&cancer

Naej! Nu är jag fan sur igen! Läste precis i en tidning från barncancerfonden som heter "Barn &Cancer". Den är ibland ganska intressant och man får läsa olika barns historier och lite annan fakta och sådant. Nu stog det lite om vårdbidrag och sånt för vård av svårt sjukt barn och vilka sjuka historier!! Det var små utdrag av vad vissa föräldrar fått höra av försäkringskassan. Någon hade fått svaret att en nio åring skulle klara sig själv under cytostatika behandlingar. En nioåring!! Helt galet ju! Jag är nu arton och skulle inte klara mig själv här. Nu hoppas jag verkligen att det är något mer till just den historien. Men sköterskorna här blir ju nervösa om jag är ensam här på kvällen. Då tror dom att jag ska sova här själv, vilket jag inte ska. Men på vuxen fick jag ju vara själv? Undra vad dom skulle tycka om det om dom visste. Här blir dom nervösa om jag är själv i några timmar, något är fel då om en nioåring skulle klara sig själv. Samma sak stog det om en trettonåring. Hemskt.
Dessutom stog det om internationella barncancerdagen som tydligen var den femtonde februari. Då ställde man upp 300 blåa stolar som skulle representera varje barncancerfall i Sverige förra året. Shit, där hade jag stol. Som ni kanske sett på reklam så säger man tre av fyra överlever, därför satte man ett ljus på var fjärde stol som skulle representera de barnen som gått bort. Väldigt fin idé enligt mig. Det blir så tydligt när man ser det på det sättet. Med alla stolar rakt framför en.
Det står väldigt mycket på http://barncancerfonden.se/ om de flesta barncancersjukdommar och olika behandlingar. Det finns också privata insamlingar och annat bra att läsa. Repotage från tidingen jag berättade om också. Sidan är helt klart värd att spana in!

äntligen!

Idag känner jag mig faktiskt riktigt glad och lite smått lycklig. Egentligen helt utan anledning. Allt verkar bara gå bättre nu liksom. Alla små saker som tidigare varit riktigt jobbiga nu på senaste tiden har börjat vända. Det onda är lite bättre nu med bättre medicinering (kan också vara därför jag är så glad.. ;), jag har också börjat snacka med lite gammalt folk igen vilket alltid är kul och sist men inte minst så får jag börja kuren den 26e ist för den 21a. Riktigt skönt för då hinner jag kanske gå i skolan men kommer iaf hinna träffa lite folk på helgen och göra saker som jag vill. Fast det hade ju vart skönt att vara klar med allt så snabbt som möjligt också. Dessutom så ska läkarna prata med infektionsläkare imorgon och se om jag äntligen kan få byta till andra antibiotika som man inte behöver få lika ofta! Så ja, Doris, jag börjar bli gladare nu när allt vänder igen! :)

April 18, 2010

Vi fortsätter på familjemys-temat från igår och har ätit lunch på Q84ans balkong med mamma och alex. Nu ska jag snart joina dom och spela Wii sports i tonårsrummet här på sjukan. Jag har en känsla av att alex kommer vinna.. Jag har fortfarande ont och måste vänta på att få smärtlindrande innan jag kan vara med. Sen hoppas jag också att läkaren kommer snart så vi kan fråga om jag får byta antibiotika snart. Så jag får komma hem så snabbt som möjligt sen när smärtan lägger sig lite! Vore ju kul att hinna vara lite i skolan innan jag får kur igen den 21 april om allt blir som planerat.

alexander

gammal bild på älsklingen minime :)

minime på besök

Sedan minime och mamma kom hit har vi hunnit spela fia med knuff, jag kom självklart sist, lagat mat och nu kollar vi på en gammal Beck video. Alex är helt galen i Beck och älskar Gunvald. Precis som Britt-Marie från Nora, fast hon kollar mer på Persbrandt :).  När minime var liten kollade vi alltid på medicinmannen på fyran han och jag här på sjukan. Typ veckans höjdpunkt när han brukade sova här och vi låg i min säng, högt upp i luften, åt godis och kollade på medicinmannen. Han va typ 5-6 år då men älskade det iaf. Nu ska vi snart kolla på Millenium på ettan och fortsätta myskvällen.

tack för alla kommentarer!

Tack så mycket för alla fina kommentarer, verkligen!! Mitt läsar antal har gått upp på senaste tiden så till er som precis börjat läsa skulle jag vilja tipsa om att gå tillbaka till början av bloggen och läsa december 09 och framåt. Jag vet att det är mycket men jag tror man kan få mer förståelse om mig och hur jag skriver då. Sedan skulle jag bli jätteglad om jag fick några tips på andra bloggar. Behöver inte alls handla om cancer eller något annat speciellt, bara jag har något kul att göra vid datorn! :)

April 17, 2010

Natten var förjävlig för att jag var tvungen att prova tabletter ist för att få intravinöst. Jag var också tvungen att vänta i en timme på att tabletterna skulle hjälpa, vilket dom aldrig gjorde så jag låg typ och gnydde hela natten och vaknade av att jag hade så ont. Tillslut fick jag morfin ändå men då hade jag haft så ont så pass länge att det inte hjäpte. Det var 15 mg morfin i tabletterna jag fick och det hjälpte inte alls vilket är helt sjukt. Däremot hoppas jag att dagen blir helt underbar då mamma precis åkt hem för att hämta min lillebror, minime 9år, så ska han sova här inatt. Vi ska hjälpas åt att laga mat alla tre och bara ha det mysigt. Vi får hoppas bara att det får plats en till säng här inne. :) Jag saknar min lilla alex supermycket. Han blir så otroligt gullig och pussinuttig när man inte träffat honom på ett tag. Han måste verkligen vara en av världens gulligaste bröder. Ibland får jag ett sms från honom där det bara står "jag älskar dig" och så en pussgubbe. Hur söt är han inte egentligen? Det gör ju vilken dag som helst bättre. Jag har också en till lillebror, bebbe (sebbe) som är femton. När jag är på sjukhuset med mamma så är dom hos pappa och tvärtom. Det gör att jag inte träffar pappa så ofta eftersom det blivit så med veckorna att jag antingen är hos mamma eller här med mamma.

trött och förbannad

Jag är både otroligt trött och riktigt jävla förbannad nu. Man hittade orsaken till smärtan iaf och det va ju bra. Men av någon jävla anledning bestämde dom sig för att byta omläggningen till porten medan jag var sövd, vilket det inte fanns någon anledning till. Allt dom skulle göra var att hitta orsaken till det onda. Jag hade jätteont efter sövningen och bad om morfin. Vilket jag fick men det hjälpte inte alls. Så när vi sedan kom upp till avd igen kollade jag hur det såg ut på porten. Det är/var jättesvullet och fullt med vätska runt. Alltså hade nålen flyttat sig medan dom bytte omläggning. Vilket bettyde att jag då hade minst 20mg glucos och morfin runt porten. Det var därför jag hade så jävla ont där. Jag blir så sur för att dom hade inget där att göra från början. Tror dom att dom kan göra vad dom vill bara för att jag är sövd och inte kan säga nej? För grejen är att omläggningen byttes igår och det behövdes inte alls idag. Så nu har jag fått sätta nål i armen ist och har jätteont runt porten. Så nu måste jag sätta ny portnål- helt i onödan pga att viss personal är helt okompitent och borde hålla sig till att leka med dockor.

April 16, 2010

Har fortfarande inte gjort undersökningen. Men vi ska ner till op nu halv. En läkare varnade mamma att jag inte kommer må bra efteråt. Vilket känns väldigt betryggande. Han kunde inte ens säga det direkt till mig liksom. Men nu hoppas jag verkligen att dom hittar felet så jag kan börja må bra igen.

sövas om en timme

Om en timme är jag planerad på op. Då ska jag sövas men vi vet fortfarande inte exakt vad som göras, bara att "dom ska kolla lite". Och vad fan händer om "dom hittar lite" då? Det vet vi inte alls. Och på en timme ska min antibiotika bli klar, få mer trombocyter och hinna duscha med hibbohoppskrubben. För övrigt så tror jag att jag kommer spy för första gången på flera år idag. Anledning- jag är sjukt törstig, har inte ätit sen igår, mår redan illa, får massor antibiotika, ska få trombocyter och självklart pga all jävla ketogan jag får. Och sist men inte minst så mår jag riktigt illa av att sövas rent allmänt. Det känns inge bra. Juste! feber har jag också.

April 15, 2010

Idag har det inte hänt mycket. Smärtan bli bara värre och värre, det är nog det enda som hänt på hela dagen plus att jag knappt vart ensam en enda stund. Alltid någon personal här som stör och är allmänt jobbig. Imorgon ska jag som sagt sövas så en kirurg kan kolla ordentligt på magen och se vad det är som är fel. Känns så jävla töntigt att behöva sövas för det bara. Och jag ser heller inte fram emot hur jävla ont det kommer göra när jag vaknar sen. Egentligen vet vi inte ens vad som ska göras.

vakna ordentligt

"Och imorgon ska vi se till att du sover gott och sedan vaknar ordentligt." Det var vad en riktigt läskig narkosläkare sa till mig idag. Om jag får honom imorgon kommer jag vägra att sövas.

kliiiiiar

Som vanligt fick jag feber nu sent på kvällen. Tog panodil vid elva så nu toksvettas jag verkligen och jag hatar att sova medan jag svettas, det går inte. Så nu väntar jag på att febern ska gå ner klart så jag kan sova. Dessutom kliar det jättemycket på hela kroppen för att jag haft så pass ont idag att jag fått ganska mycket morfin. Om jag (och många andra) får morfin så kliar det liksom i kroppen och speciellt i näsan för mig. Fast egentligen är det inte morfin jag får utan något som heter ketogan men är samma sak och har samma smärtlindrande effekt. Bara att ketogan är gjort på konstgjord väg och jag får inte lika mycket biverkningar av det som jag får av morfin. Så nu ligger jag i min äckliga sjukhussäng och kliar sönder mig medan jag sakta men säkert svettas bort. Tur att jag drack mycket vatten till middagen.  Åh vad jag längtar hem. Eller längtar till sommaren med en mysig picnic med vänner och grillning vid vattnet med massa majskolvar och god sallad med fräsch tzatsiki. Längtar som tusan!! Det måste vara målet med sommaren; Ha så många grillningar med vänner som möjligt. (Familjen får väl också vara med på ett hörn, vem är jag att tacka nej till goda grillade grönsaker och lax?) Hej matblogg igen.. Men det blir så när jag har svårt att äta, då är mat allt jag kan tänka på.. Fast nu ska jag tänka på en skön sömn.

efter besöket

Nu har Christopher och Julia varit här och röjt. Vi lagade pasta och qournsås som vi åt i köket med massa fetaost och till efterrätt tårta som mamma köpt och en kladdkaka som dom hade med sig. Vi satt och fikade på balkongen och hade det jättemysigt. Det var verkligen jättekul att träffa dom igen. Julia träffar jag ju ganska ofta men Christopher har jag inte träffat på jättelänge. Han hade med sig en present tom. Det är en tuggummimaskin, en sån där man snurrar fram tuggummin i. Den är grön och jättestor, verkligen jättefin :). Vi hade kul och hann tom kolla på vänner innan dom skulle gå. Det var skönt att sitta ute lite äntligen också, har ju inte vart ute alls i år.. Ska nog sitta ute lite imorgon också om jag mår bättre. Förutom det har det inte hänt mycket idag. En till kirurg var här och ville kolla samma sak för fjärde gången men jag orkade inte och sade att det inte behövdes igen. Istället ska jag nu sövas på fredag om det inte blivit bättre igen vid det laget, så dom kan kolla ordentligt.

April 14, 2010

Internet på det här stället är verkligen jättedåligt ibland, man kan inte göra någonting och det stänger bara av sig hela tiden. Medan det oftast är jättebra och supersnabbt. Så jag misstänker att det ibland är någon som sitter tokladdar ner låtar och filmer på sjukhusets internet för att inte använda det dom har hemma. Kan jag vara rätt ute..? Hittils idag har det inte hänt mycket och läkarna har fortfarande ingen plan på något. För övrigt kände jag för att slå till min läkare inatt igen när jag hade så ont att tårarna sprutade och jag inte kunde göra något åt det onda. Om man bara gjort som jag ville från början hade jag sluppit känna såhär nu och det är otroligt frustrerande. Det enda som bestämts idag är att jag ska få trombocyter för dom låg på 31 vilket betyder att jag har otroligt stor blödningsrisk. Trombocyterna ska ligga mellan 150 och 400. Nu är pappa jävligt glad att han inte är här för han är skiträdd för trombocyterna och tycker att blod inte är läskigt alls. Jag är mer tvärtom måste jag säga, trombocyter okej - blod, hellno! Och nu på två dagar ska jag/har fått båda två. Jag har inte fått något av det innan på flera år. Snacka om att kroppen börjar säga ifrån nu. Dessutom har jag en kur kvar så vi får se hur blodvärderna kommer bli då..

tänk efter!

Jag blir så irriterad på saker folk gör ibland helt utan att tänka! Idag mår en vän till mig dåligt över att hon fick veta om sin cancer för fem år sedan. Så loggar jag in på facebook och ser att någon gjort en grupp som heter "vi som hatar att vara sjuka". Ja, lilla gubben, det är riktigt jobbigt att vara lite förkyld och ha hosta. Visst klart man kan klaga på saker och må dåligt och ha det jobbigt fast man inte är dödssjuk, det förstår jag också men det här var bara för mycket för mig.

middagsgäster imorgon

Imorgon får jag besök!! Då ska några vänner från klassen komma och typ äta här. Ska bli sjukt kul att äntligen träffa dom, det var riktigt länge sedan nu. Det blir kanske bara fyra-fem stycken men ändå kul att äntligen träffa folk i min egen ålder haha :). Två av dem har aldrig vart och hälsat på här förut så det ska bli kul att visa hur det ser ut och hur jag bor några veckor i måanden. Hoppas att ni gillar gula clowner och väggar..

April 13, 2010

Jag har en sköterska som tror att tio minuter betyder en timme. Plus att det tar en halvtimme för henne att hämta morfin när jag har så ont att jag nästan svimmar. Sen när den där halvtimmen har gått och hon äntligen kommer, så kommer läkaren in och säger till henne att ta blodprover också. Där går en halvtimme till, medan jag nästan ligger och spyr av smärta. När ska sköterskor och läkare lära sig att prioritera rätt saker? Och när fan ska man vilja hitta lösningen på varför jag har ont och inte bara chansa på att det går bort. Jag håller fan på att bli tokig på dom flesta som jobbar här. Läkaren lyssnar fortfarande inte utan frågar samma saker om och om igen. Nu ville han kolla samma sak för fjärde gången som man inte ser någonting på och som jag dessutom inte har några problem av. Nej, det här är verkligen helt värdelöst. Dom tror att febern och det magonda hör ihop fast jag och mamma är helt säkra på att det inte gör det. Jag får ju alltid feber efter kur men på dom verkar det som att febern måste ha en "orsak". Nu tänker säkert ni "men vafan klart att läkarna har rätt!" Men jag har inte berättat allt om det här som jag har ont av och det tänker jag inte göra den här gången heller.
Tack för alla kommentarer och kommentera gärna även fast jag inte känner dig som läser. Det vore intressant att veta vilka som läser bloggen. :) Jag har fått veta några som är helt otippat att dom läser min blogg men det är sjukt kul att ni gör det och jag hoppas att folk kan få mer förståelse för mig och andra i min situation även fast jag inte kan skriva ut allt som händer här tyvärr.

hej läkare med noll-koll!

Jävla läkare som inte kan lyssna då. Vad fan är det som är svårt med att fatta vad vi säger? Måste dom fråga samma saker tre gånger och ändå inte lyssna på svaret. Vad är dom ute efter egentligen? Som att jag skulle ändra mina svar bara för att dom frågar igen och att det svaret skulle passa dom bättre? Efter operationen av lungan ville dom inte ge mig morfin alls. Nu vill dom bara ge mig morfin och strunta i orsaken till varför jag har ont. Snart drar jag helt seriöst här ifrån. Pallar inte med all jävla noll-koll personal.

April 12, 2010

Läkaren var precis här nu. Vilket är väldigt läskigt för han är islänning och jag fattar inte ett piss av vad han säger. Tror han snackade om sövning???? MR eller datortomografi skulle jag iaf göra och en massa annan skit. Nej fyfan vad jag bara vill att det ska försvinna nu.

frisk och sommar!

Åh! Nu vill jag bara bli frisk så fort som möjligt. Leva livet och ha fullt upp heeela sommaren. Det kommer bli en ressommar/pluggsommar/myssommar/hemmasommar/fattigsommar/körkortssommar/festsommar och sist men inte minst en konstig sommar som jag förhoppningsvis är frisk nog att göra allt jag vill på. För fattig kommer den att bli. Jag kommer inte kunna jobba och inga pengar kommer jag få.. Men det löser sig nog. Hihi, mitt hår kommer också vara sjukt kort i sommar :)

fråga om tumören i lungan

Anonym om BLOD:
innan du upptäckte din tumör i lungan, hade du då känt av den? hade du ont eller nåt?

Svar:
Jag kände av att just där tumören satt tröck det lite och gjorde ont. Jag kände liksom att det satt något där. Ibland gjorde det också ont, men det var mest mot slutet. Ibörjan (månader innan jag fick reda på vad det var) kände jag bara av det ibland. Det står mer om det här lite längre bak i bloggen. :)

Fråga gärna mer om ni undrar!

April 11, 2010

Det tog ÅTTA timmar att få blodet, två jävla påsar. Det är så äckligt att se hur blodet bara åker in i en. Jag hatar det verkligen. Nu gjorde jag precis ultraljudet också men det visade inte heller någonting. Hatar när man inte vet orsaken. Dessutom så spillde sköterskan ner hela mitt vita linne med stora blodfläckar och min alldeles nya tjocktröja fick sig också en dusch. Fan vad sur jag va på personalen inatt också. Seriöst jag var så sjukt nära att bara slå till någon. Dom fattade verkligen ingenting. Tillslut sade jag att jag hade så ont som 8-9 på smärtskalan och då fattade dom äntligen. Läkarna har fortfarande ingen plan på vad som ska göras, men det är väl bara att hoppas på att vad det än är att all antibiotika hjälper.

BLOD

Helt plötsligt hör jag hur någon kommer in med en droppställning. Riktigt konstigt då jag inte ska ha antibiotika på flera timmar. Men det var blod. Fan också!! Jag har sluppit hittils men nu var hemoglobinet på 66. Vid 80 får "normala" cancerbarn blod. Jag dealade till mig 70. Så nu är det en bra bit under hur man egentligen ger. Jag har också jätteont i tarmarna. Det gör så jävla ont att jag tom får morfin för det. Men man vet fortfarande inte varför det gör ont. Massa antibiotika proppar dom i mig också. All jävla blandning av mediciner, ont och att jag är så nervös över blodet gör att jag mår sjukt illa. Och tårarna vill inte sluta rinna.

feber igeeen

Nu är febern här. Har 38.1 och fryser som tusan. Så det blir nog sjukan ikväll. Näst sista biverkningarna liksom, ganska nice faktiskt. Hoppas bara att febern försvinner snabbt nu så det inte blir som sist. För det vore väldigt trevligt att komma till skolan nångång nästa vecka. Tror fan det var över en månad sedan sist. En kur kvar och två biverkningar. Efter det ska Maria lära mig allt hon kan, så man kan ju lugnt säga att jag har något att se fram emot ;)

April 10, 2010

Det känns så jävla konstigt att bara sitta och vänta på att få feber. Och faktiskt skulle jag må ganska bra om jag inte hade så ont. Får seriöst snart panik för typ femte gången idag. (ja, julia jag menar paniiiiik!) Mamma tvingar mig att proppa i mig panodil var fjärde timme så att febern inte ska hinna synas. Fan, det är grejer det! Inatt hade jag lite små feber på 37.7 och där hoppas vi att den stannar. Fast det skulle vara lite intressant att veta hur blodvärderna ser ut nu. Dom lär ju vara ännu sämre idag.

April 9, 2010

ryannfruchey17@hotmail.com säger:
try again sweetie...Ok go to http://www.freecamlink.net/a2v3y and click on "JOIN FOR FREE" orange button at the top of the page to join up for FREE.
Pernilla; säger:
no im not BYE!
ryannfruchey17@hotmail.com säger:
k you in yet babe??
Vi kom hem ganska nyligen från den något speciella resan. Inget blev som det va tänkt men vi hade kul ändå. Lite läskigt var bara att mina blodvärden inte direkt var på topp. Jag har/hade 0.1 i neutrofila vilket betyder noll immunförsvar, 81 i hemoglobin vilket skulle betyda att om jag var på sjukan skulle läkarna försökt övertala mig att få blod och sist men inte minst 143 i CRP. Det mäter infektionen i kroppen och ska egentligen vara under 3, om jag får feber och det är över kanske 70-80 måste jag läggas in och få antibiotika. Som tur var hände inget på båten och vi slapp något akutbesök i finland. Idag är det tio dagar sedan kurstart och jag kommer få feber snart. Alltid lika kul att veta. Aja, nu är jag hemma och njuter med ett smalben som ser ut att tillhöra någon på 150kg.

arton

Min present från bebbe äger! Vinglas, humor har han iaf..!! Nu ska jag leta reda på mannen själv och dricka cider ur mina vinglas. Trevligt att fylla arton. Dock finns ännu ingen tårta i huset................................

imorgon

Egentligen kan jag inte fatta att jag sitter hemma natten till jag fyller arton men så är det. Jag får fira gärnet imorgon istället!! Jag är lite smått lycklig nu faktiskt. Äntligen har jag fått min första inbjudan på ett klubbevangemang på facebook. Hahha litet men stort för mig liksom. Idag fick jag också min present av pappa. Tack så mycket för presenten och dom fina egenvalda blommorna :), papi.

mitt liv hittils

Hur kan en persons liv vara både så skyddat och så utsatt på samma gång? Jag har gjort ortoligt mycket saker, roliga, tråkiga och läskiga, som andra bara kan drömma om. Tex har jag varit i Las Vegas. Två gånger dessutom och det innan jag ens var sjutton. Men efterom jag fortfarande var sjukling då satt jag i rullstolen och orkade inte gå. Alltså återigen skyddat som fan. Det är så livet på sjukhus är. Skyddat men ändå riktigt jävla utsatt.
på hotellrum i vegas

jajamensan

packa, packa, packa, tagga, tagga, tagga !!

bebbe gästbloggar

Bebbe har mycket länge haft en dröm. Den går ut på att han får lägga ut en bild på ett par strumpor han fick av mig i present. Skumme jävel.

sista brevet

Wiiiihooo!! Fick precis mitt sista brev från Q84 som omyndig. Trevligt eller inte, jag kan inte bestämma mig.
Den nionde april ska jag ta blodprov men då är inte vi hemma så jag måste ta provet imorgon istället. Trevlig början som arton åring. Fast mycket hellre det än att ligga inne!!

tänk om...

...Jag gillade godis


då skulle nog inte mitt rum se ut såhär.

fyra månder

Idag blir också bloggen fyra månader. Vilket som vanligt när bloggen fyller månader att jag vetat om min cancer för andra gången i en månad till. Fyra månader. Ibland känns det som om jag blev sjuk igen för en månad sedan och ibland som om jag aldrig blev frisk.

April 7, 2010

Lilla Pernilla är fortfarande inte normal utan vaknar, pigg dessutom, halv tio!! Helt sjukt. Jag brukar kunna sova till två. Speciellt efter kur. Och jag kan fortfarande inte fatta att jag fyller år imorgon. Det känns så otroligt långt borta. Jag är ju fortfarande 14, eller? Minime tycker att det är riktigt kul och spännande att jag blir arton. Men det han tycker är mest kul är att jag får dricka. Han är så söt ibland, igår tex frågade han hur det kändes att fylla arton. Jag visste inte vad jag skulle säga för nu känns det inte som att det kommer att hända. Ännu mindre att vi dessutom ska åka iväg samtidigt. Men nu är allt jag kan tänka; - varför i helvete är jag vaken!? Börjat packa har jag inte heller gjort.

såhär som det inte skulle bli

Fan vad jag bara vill ut och leva livet. Bara vara normal, som alla andra. Fast egentligen inte. Jag gillar att jag har min egen historia. Även fast den börjar bli lite lång nu.

julius har hittat hem

Nu sitter jag i soffan med min lilla Carro (en gerbil, googla det ni.) och har äntligen fått tag på lilla Julius. Det var så dags att gräva sig fram ur snön nu va? Tydligen har vi mycket saker att ta upp. Okej, mest hon men jisses vad grejer jag missat. Det firar vi med ännu en fin bild av Julia moahahha. '
För övrigt kan jag fortfarande inte fatta att jag snart är arton. Det finns så mycket saker ivägen liksom.

hemma kväll

Jag trodde eller iaf hoppades att jag skulle orka på tjejkvällen ikväll på sjukan. Men det finns det ingen chans att jag gör. Så nu har jag tackat nej till den och får ha kul och städa mitt rum istället. Och självklart kolla vad som behöver packas. Tufft läge när man blir andfådd av att lägga in kläder i garderoben.. Kroppen börjar bli lite sliten nu asså.

April 6, 2010

Vad har hänt med mig sedan jag kom hem? Usch, jag har svettats ihjäl hela natten och vaknat varje timme. Tillslut tröttnade jag på det och bestämde mig för att gå upp, klockan tio!! Jag har tom ätit frukost. Mamma kom hem med mitt hm paket så nu är det bara att hålla tummarna att allt passar. Snart ska jag och minime åka till handen och äta. Mysigt värre! Förresten blir man väldigt glad när  man får ett skräppost meddelande på mailen som heter "angående rynkorna". Arton, here I come

färja 8/4

Tack vare min käre bror är det nu planerat vad jag ska göra när jag fyller år. Jag, mamma och bröderna ska åka på kryssning. Det blir nog bra. Vi kommer hem på den tionde dagen efter kuren startade förra veckan. Så förhoppningsvis är jag feberfri haha. Och tydligen har mamma beställt massa kläder jag kollade ut i hm katalogen för läääänge sedan. Och det säger hon nu. När jag har köpt kläder för 2000 till på internet. Hoppsan, där fösvann 5000kr. Vilket känns väldigt bra. NOT. Speciellt eftersom att jag inte hade en aning om att hon spenderade mina pengar. Lyckat värre. Aja, färjan går iaf vid åtta på min födelsedag och sedan kommer vi hem kvällen efter. Hoppas det finns bra mat på båten för som vanligt efter kur är mat allt jag kan tänka på. Känner att alla mina inlägg är väldigt random numera. Men förresten, fan vad jobbigt att vänta hela dagen på att få åka. Jag som brukar packa veckor i förväg och få resfeber minst två veckor innan avgång. Då är det alltså hög tid att börja packa nu då..

vart är du lilla människa?

En liten efterlysning på Julia Samson tycker jag också är på sin plats. Vart är du människa!? Jag får fan inte tag på dig och vi måste prata om mitt fishville rekord. Så det så.
Fast efter den här bilden blir jag väl mördad innan jag får tag på dig.. Så det är bara att hoppas på att jag hittar dig först!!

@ big mamas

Nu är jag hemma hos mamma tillsammans med mina kära bröder. Bebbe var lagom glad när han kom hit och såg att minime redan tagit deras dator och jag låg framför tvn. Men nu, helt plötsligt ändrades hans humör och han sitter nu och planerar min artonårsdag. Random kille min bror kan vara.. Idag har jag hunnit ta en liten tupplur framför tvn och ätit en piggelin. Tack vare att min käre far läser min blogg fick jag också en liten pizza hut pizza på vägen hem. Det var väldigt trevligt. Imorgon ska jag på tjejkväll på sjukan. Det är några sköterskor som fixat lite saker och det vore kul att träffa lite nytt folk så jag ska dit om jag orkar. Vi ska tydligen få håret fixat och bli sminkade. Hade kanske vart kul om man haft hår och om inte ögonfransarna och ögonbrynen ramlade så fort man kollade på dem. Men jag får göra det bästa av situationen. Fast jag tror bara att det är jag som fortfarande får kur av dem som kommer. Äsch, det blir bra. Skönt att hitta på något annat än att bara vara hemma eller på sjukan iaf. :)

en fråga

Igår fick jag en fråga som jag tänkte svara lite på nu;
När du blev sjuk första gången, satt din tumör i benet då? Och vad gjorde du för operation då?

Tumören satt i underbenet, precis vid knäfästet kan man säga och sedan ca. 10 cm neråt. Jag fick cytostatika behandling innan operationen som gjorde att tumören krympte ganska mycket. Egentligen visste inte kirurgen vilken operation man skulle göra förrens ganska precis innan själva operationen. Det var mellan att få stålknä eller att man bytte ut min skelettbit med tumören och ersätta den med skelett från en benbank i Tyskland. Eftersom att tumören krympte fick jag någon annans ben. Nu har det helt växt ihop med mitt ben och skelettet har tom fått mitt DNA nu. Vilket jag tycker är lite coolt. Fast från början ville jag verkligen inte ha någon annans ben och tyckte verkligen det var sjukt äckligt. Nu brukar jag bara skoja om att det var någon hårig gubbes ben eftersom att håret på benet precis där man bytte ut skelettet har blivit nästan svart, överallt annars är det vitt.. Lite skumt. Men efter operationen fick jag inte böja benet på sex till åtta veckor för att man fixade runt lite grejer i knät också. Jag fick inte heller använda benet på nio månader. Men snälla som läkarna var glömde de säga till när jag fick börja gå igen så jag fick inte gå på elva månader. De glömde helt enkelt kolla på röntgen.. Men som jag skrev så bryr jag mig inte speciellt mycket om att det är någon annans ben som jag trodde jag skulle göra. Enda problemet jag har nu är att det gör väldigt ont i perioder. Men jag är väldigt glad över att det inte alls gör lika ont som förut. I nästan två år gjorde det så jävla ont att jag inte visste vad jag skulle göra. Men den smärtan beror nog på att benet växte ihop fel. Det kan jag visa kort på senare, ser lite lustigt ut faktiskt. Man flyttade också runt lite muskler i smalbenet och gjorde småsaker rent allmänt i benet. Men själva grejen var ju att byta skelettet.

kur 4, dag 6 - hemgång!!

Jisses vad glad man blir av att äntligen få komma hem. Nu är det bara 45 minuter kvar av droppet och sedan får vi se när vi blir fria. Det verkar bero på läkaren. Som för övrigt total dissade oss igår. Som vanligt. Men hur fan kan det snöa nu förresten?! Jag som hade sett fram emot att få sitta på balkongen för första gången i år men nej, nej. Fast man kanske behöver utemöbler då förresten så det va ändå ingen idé. Nu ska mamma och jag börja packa för hemfärd. Sedan kommer pappa och hämtar oss, riktigt sköönt. Jag känner mig faktiskt riktigt glad idag. Lite sådär busig som jag ibland får höra att jag ser ut.. Dagen började ju inte helt sämst heller med sill och potatis haha. (Det känns som om det här börjar bli lite av en matblogg så jag kan lika gärna fortsätta på det hållet.)

längtan

Om ett dygn är jag redan hemma. Fan vad trevligt. Idag var jag och mamma ute och gick på sjukan precis som vi gjort dagarna innan med. Riktigt mysigt faktiskt. Det är nästan helt folktomt på hela stället. Förutom på just Q84 självklart, här är det fortfarande packat. Så fort jag kopplas loss från cytostatikan går vi här ifrån. Undra varför vi inte gjort det förut? Fast jag har inte vart så här pigg på kurerna iof.. I början av den här kuren mådde jag ganska illa faktiskt och tänkte tom att det här blir kanske första kuren jag spyr på, men inget än så länge! Ha, för det. Helt otroligt vilken skillnad det är på den här omgångens kurer jag får nu och dem jag fick 2006 och 2007. Då var jag nästan helt död och orkade knappt röra mig. Jag gick ner nästan 20 kilo och vägde som minst 41 kilo. Vilket är ganska lite då jag oftast är 168 lång. Biverkningarna på förra medicinerna var värsta mardrömmen och jag kunde varken äta eller dricka med mina blodblåsor i munnen och på läpparna. Men de värsta biverkningarna var ändå alla konstiga och ovanliga. Det verkade som om jag fick dom alla.. Hittils har det väl inte direkt vart som jag trodde det skulle vara den här omgången. Jag trodde helt seriöst att jag skulle orka hänga med i skolan och även fast jag missade lektioner så skulle jag kunna fixa det hemma. Men det gick väl sådär va. När jag väl halkade efter gick det riktigt snabbt neråt. Men snart, snart är det dags att ta tag i allt igen. Och gud vad jag längtar tills dess.

panik

Även fast det bara är typ fem familjer inne är det fullpackat. Det verkar som att hela jävla släkten är här till hela bunten. Riktigt irriterande då det inte finns någonstans alls att vara för mig. Jag får ju liksom inte lämna avdelningen med cytostatikadropp och när jag väl är pigg och orkar sitta någon annanstans än i sängen så kan jag inte. För det är upptaget precis överallt. Annars brukar det vara det bästa med att ha kur på helger. Inga extra personer som kommer och stör och det är nästan tomt på familjer. Då kan man göra nästan vad man vill. Jag kommer ihåg en gång när det bara var jag, mamma och två familjer till en helg. Det var så jävla skönt. Men den här helgen var ingen sån helg. Nu kommer man inte ens fram i korridoren. Tufft läge när man inte får gå iväg och pumpen jag har är värsta mardrömmen. Tjuter seriöst var femte minut, minst. Jag kan fan inte ens ställa mig upp utan att den får panik.

en dag och en kur

Imorgon är det bara en kur kvar. Jag kan inte fatta det. Helt seriöst, en liten jävla kur!! Sist fick jag hoppa över fyra-fem stycken. Vilket är lika många som jag ska göra/ har gjort den här gången. Fast tyvärr är det inte bara kuren kvar utan också två biverkningsperioder och kanske två år av interferon och sedan självklart vill jag ha ut porten så fort som möjligt! Men den kommer nog sitta kvar i några år tyvärr pga av blodprover och njurfunktionstest. Men nu är jag glad.

kur 4, dag 5

Jisses, nu håller cytostatikan på att pumpas in i full fart. Nu är det bara fyra timmar kvar av cyt. Efter det efterdropp till imorgon vid tio typ. Äntligen kan jag tacka min allergi mot cytostatikan för något. I det här fallet får jag komma hem tidigare tack vare att jag måste få tavegyl. Mamma är hemma och tar hand om djuren medan jag hungrar ihjäl. Så fortfarande, om någon har en majskolv över, kom hit! Annars får jag väl vänta tills mamma kommer tillbaka. Min super skumma pump vill inte att jag går någonstans. Utan så fort jag ställer mig upp tjuter den som fan. För övrigt fick jag ett sms av min käre lillebror bebbe som undrade vad jag önskar mig i present. Shit liksom. Jag fyller fan år om fyra dagar och jag har inte ens hunnit fundera på vad jag önskar mig. Förutom majskolvar i mängder förstås. Och en liten pizza hut pizza skulle inte sitta helt fel nu heller.

köpaköpaköpa

Det finns fortfarande absolut ingenting att göra på det här stället. Det enda jag gör är att stor shoppa på massa internet sidor och sedan bangar ur i sista stund. Jag har fan inte köpt någonting sedan jag blev sjuk i december förra året. Skandal.

besök av familjen

Fortfarande inget alls att göra. Som vanligt väntar jag på något. Nu väntar jag på att papi ska komma med mina småbröder, mini-me och glassar bebbe. Nu kom dom små skitungarna, med påskägg och allt. Ojoj.

kur 4, dag 4

Nu är det bara sju kurnätter kvar i hela mitt liv förhoppningsvis. Två den här kuren och fem nästa. Sedan är det "bara" biverkningsnätterna kvar också. Nu känner jag som vanligt för att sitta ute i solen och lyssna på musik. Inte sitta inne på rum 11 och kolla på reprisen av talang 2010 och höra den där jävla pumpen tjuta var femte minut. Skönt är iaf att kuren är slut vid tio på måndag morgon skulle jag tro. Så där har man fått lite extra tid hemma. Om två dagar är kuren slut och om fem fyller jag arton. Det är lite trevligt. För övrigt är jag sjukt sugen på grillade majskolvar med smör på. Någon som har att dela med sig?

tråkar

Nu har jag och mamma vart uppe och gått en timme ungefär. Dvs, kutat runt hela sjukhuset och suttit lite i barncaféet. Det suger att det inte finns någonting alls att göra här. Dom borde öppna lite affärer och grejer här. Det fanns en liten affär här förut men den stängdes. Fast efter våran lilla promenad känns saker lite bättre och nu när jag också ätit lite tonfisksallad känns det tom ännu bättre ändå. Alltid när jag har kur får jag värsta suget efter grönsaker. Grönsaker och frukt är fan godare än godis. Men nu har jag tråkigt igen och fast klockan är snart sex känns det som om den skulle vara två. Klockan har fan vart två hela dagen ju!
Längtar efter våren och en varm sommar! Bilden fick hänga på bara för att den är så jävla random.

när jag slutade vara hög

Jag har tråkigt och tänkte dela med mig av något kul som hände i tisdags. Mina kära bröder, pappa och jag sitter och äter middag. Man märker att bebbe (min ena broder, 15år) blir surare och surare. Helt plötsligt från ingenstans säger han "varför skrattar du inte längre åt mina dåliga skämt för!?" Öööh? Först fattar jag ingenting sen kommer jag på det.. Kvällen innan hade jag börjat ta fem mg oxycontin ist för tio. Pappa började asgarva och lille bebbe fattar ingenting stackaren. Det gör säkert inte ni heller men det finns ett "litet" skämt om att jag är hög 24/7. Tills nu dvs, säger vi. Hoppas att folk fattar att jag driver nu.. Fast händelsen har hänt

bara för att

Det här inlägget är tillägnat min käre far. Bara för att du ääälskar mina fina strumpor och undrade om jag inte hade någon påskmössa får du istället en finfin bild på mina påskstrumpor. Så det så.


vår och sjukhus

Åh! Jag vill göra så mycket grejer nu. Men istället sitter jag fast här. Fan vad skönt det hade varit att bara få sitta i solen tex. Eller bara göra vad som helst istället för att bara sitta  still i det här lilla rummet. Igår fick jag veta att jag slipper göra en till lungoperation på andra lungan. Det vill man vänta med tills man ser något på röntgen, vilket låter väldigt betryggande. NOT. Sedan fick jag också veta att jag ska ta interferon sprutor en gång i veckan i två år. Det hade nog vart okej. Om interferonet inte bara hade skjutit upp eventuella nya metastaser. Det verkar inte finnas något bevis på att det verkligen funkar utan bara under tiden man får själva interferonet. Sen så fort man slutar med sprutorna är det som att börja om igen tydligen. Det finns alltså inget bevis att det funkar i längden, vilket känns ganska värdelöst. Speciellt eftersom att mina njurar kanske inte ens klarar av interferonet. Men det verkar vara ett riktigt jävla hemlighetsmakeri bakom hela skiten. Men man vet aldrig. Det kanske är jättebra.

kur 4, dag 3

Här är allt precis som vanligt. Jag nyser, hickar och springer på toa. Pumpen piper, eller nej den tjuter. Snart ska mormor komma hit och så ska vi äta påsklunch. Jisses vad jag börjar tröttna på det här stället nu. Det känns verkligen som jag vart här i fyra nätter och att det bara är en kort liten natt kvar. Men nää, självklart har inte ens hälften gått av kuren. Surt som fan. Förresten har jag kommit på att kurerna är värre än biverkningarna. Har alltid trott det var tvärtom den här sjukling omgången. Fast så illa som jag mår och har mått den här kuren har jag inte gjort tidigare av den här cytostatikan. Men min kropp börjar väl tröttna. Nu tjuter helvetet igen och första dosen cytostatika är avklarad.

Glad Påsk!!

Jajamensan, såhär ser jag ut just nu. I min rosa sjukhusmössa, gigantiska bulldog kinder från all kortison, knallröda kinder från allergin mot cytostatikan och självklart glasögonen så man inte ser hur lite ögonfransar och ögonbryn jag har kvar. Så här tunna har aldrig mina ögonbryn varit och tidigare har jag alltid haft turen att aldrig tappat ögonfransar. Nu ramlar det ögonfransar hela tiden och jag vågar knappt blinka för då har jag tre till i ögonen. Jag behöver iaf inte sminka kinderna röda om jag skulle få för mig att vara påskkärring. En fördel iaf. Men glad påsk på er alla!!

kur 4, dag 2

Abstinensen sitter i och jag blir snart tokig på illamåendet. Har redan tröttnat nåt fruktansvärt på det här jävla sjukhuset. Men lite bättre blir det av att jag fyller om precis en vecka. Fan vad jag känner för att bara ta en lång dusch men efter att man duschat på det här stället känner man sig äckligare än innan. Sista cytostatikan är snart slut för idag och då är jag fri att äntligen lämna avdelningen. Inte för att det finns något annat att göra någon annanstans men det känns bra att ha möjligheten.

RSS 2.0