Pernillo

Nu kom jag precis hem från att ha varit i stallet i tyresö. Jag red där förut och skulle ringa dit nu för att få börja igen. Nu går inte det. Jag var där för att träffa Helen och Carro. Det var jättetrevligt att snacka lite igen. Det var flera år sedan sist. Jag har kommit på en sak. Jag har fan inte tid med den här skiten. Jag ska vara ute med mina vänner och ha kul inte sitta inlåst på något jävla sickhouse. Jag ska plugga och bli bäst i skolan inte sitta och glo på tv hela dagarna bara för att man inte orkar göra någonting annat. Sist kunde jag ligga i rummet och stirra på en klocka. Det var en av favorit sysselsättningarna. Jag orkade inget annat. Ibland kom man på att man bara stirrade på den jävla klockan utan att kolla hur mycket klockan egentligen var. När man började stirra kunde den vara fyra och sedan när man slutade stirra var den sju. Hur fan kunde det gå till? Flera timmar som bara försvann. Tillslut blev jag så jävla sur på den där klockan för att den bara påminde mig om allt jag missade att jag tvingade mamma ta ner den. Efter det stirrade jag på väggen.