Pernillo

Även fast det bara är typ fem familjer inne är det fullpackat. Det verkar som att hela jävla släkten är här till hela bunten. Riktigt irriterande då det inte finns någonstans alls att vara för mig. Jag får ju liksom inte lämna avdelningen med cytostatikadropp och när jag väl är pigg och orkar sitta någon annanstans än i sängen så kan jag inte. För det är upptaget precis överallt. Annars brukar det vara det bästa med att ha kur på helger. Inga extra personer som kommer och stör och det är nästan tomt på familjer. Då kan man göra nästan vad man vill. Jag kommer ihåg en gång när det bara var jag, mamma och två familjer till en helg. Det var så jävla skönt. Men den här helgen var ingen sån helg. Nu kommer man inte ens fram i korridoren. Tufft läge när man inte får gå iväg och pumpen jag har är värsta mardrömmen. Tjuter seriöst var femte minut, minst. Jag kan fan inte ens ställa mig upp utan att den får panik.