dag 1, kur 3

Nu är dagens cellgifter inne i kroppen och efterspolen går. Mår inte allt för dåligt fast jag hade sjukt ont i axeln när jag vaknade i morse. När ska det onda från operationen försvinna?! Lite illamående dock efter kuren men jag känner mig också otroligt yr. På ett väldigt konstigt sätt. Dagen har spenderats på sjukan med mamma. Mycket sovandes, kunde verkligen inte hålla ögonen öppna. I natt sov jag inte speciellt mycket för att en viss liten Alexander aka Minime somnade i min säng. Ganska snarkandes måste jag lägga till. Fast han var riktigt söt. haha. Och självklart smsade jag med Julius halva natten också. Vilket inte gjorde saken bättre. Jag börjar också få biverkningar av smärtmedicinerna, kan inte somna. Att somna klockan fem fast jag lade mig vid tolv är inget ovanligt numera.
Åh, vad jag längtar efter tills kuren är över. Då har gjort fler än vad som är kvar. Underbart. Bara min kropp orkar med alla kurer. Fast den här gången är det varken lika många som sist eller lika starka. Behandlingen för osteosarkom är den tuffaste som finns. Och det är inget emot vad ni ser på tv om andra cancersorter. Dessutom fick jag alla biverkningar man kunde få plus flera. Egentligen kan man säga att mitt liv stog på paus i två år. Även fast själva behandlingn tog ett år så blev min kropp så sänkt att det tog sådan tid att återhämta mig. Egentligen var det inte förren i somras som jag började känna mig bra och nästan normal. Egentligen ska inte osteosarkom behandlingen ta sådan lång tid men allt blev hela tiden uppskjutet pga av just biverkningarna. Dessutom så kunde jag inte få fyra-fem stycken kurer till som egentligen stog på behandlingsschemat. För att njurarna inte ville och speciellt att mina vitablodkroppar, neutrofila, inte villa gå upp i värde. De stog på noll i över två månader, vilket läkare jag träffar idag som aldrig sett mig förut blir väldigt förvånade över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0