känslor

Imorgon är sista kuren. Gud vad jag tjatar om det men nu är jag galet nervös. Varför vet jag inte för jag har gjort precis samma sak fyra gånger tidigare och haft sjukt många andra kurer. Ändå känns det som om jag ska göra något helt nytt imorgon. Så som jag känner nu har jag bara känt innan operationer tidigare. Innan operationer blev en vardagsgrej för mig. Men nu, nu är jag nervös och jag vet inte varför. Kan vara alla smågrejer som alltid gör mig nervös. Sätta nål, när en hurtig sköterska kommer in med cytostatikan. När en annan ännu hurtigare sköterska kommer in för att ge mig sprutor med olika grejer för att skydda kroppen mot giftet. När pumparna hela tiden tjuter högre och högre för att jag försöker ignorera dom. När jag tillslut ger upp och ringer på klockan. När en undersköterska som gör att jag får ont i magen kommer in. När jag nästan känner för att börja storböla när jag måste kissa för femte gången på sex timmar. När pumpen tjuter igen för att cytostatikan är klar för idag. När jag vet att det bara är fyra doser cyt kvar av den här kuren. När klockan är tolv och jag får ännu en dos av medicinen som ska skydda kroppen, när jag samtidigt inser att jag fortfarande kommer behöva gå på toa en gång timmen, fast det är natt och allt jag vill är att sova. När jag vet att precis alla fem dygnen ser precis likadana ut. Förutom att det är en dag mindre tills kuren är klar. Alla sakerna gör mig nervös. Alla som känner mig vet att jag är väldigt nervös av mig. Men nu i det här fallet är det små sakerna jag blir tokig av. Att veta hur stor effekt en liten sak kan ha, många bäckar små. Nu är jag också jättenervös över hur biverkningarna kommer bli. Det har jag inte vart tidigare. Men nu, nu vet jag inte alls hur det kommer att bli, eftersom biverkningarna bara blir värre och värre för varje kur vågar jag inte tänka på nästa biverkning. Nu har jag nästan samma känsla som jag hade när jag kom till Q84 rummet "förrådet" när jag skulle operera in min tredje port morgonen efter. Vi kom dit på kvällen, mamma och jag, och jag kände hur allt jag vart med om tidigare sist jag var sjuk bara kom tillbaka. Nu känner jag likadant. Jag är också nervös över att jag måste ta tag i allt igen. Nu när jag snart är frisk måste jag göra allt som jag skulle göra när den här stunden kom. Jag måste börja leva mitt liv igen och nu har jag snart förhoppningsvis absolut ingen anledning att inte göra det. Nu är jag också nervös, ibland rädd, att få återfall igen. Det har jag ALDRIG vart tidigare. Nervös över att inte ha kontrollen över min egen kropp.

Kommentarer
Postat av: Doris

Hej!

Hela livet utanför sjukhuset väntar på dig och du måste bli frisk! Tro inget annat!! Det du skriver berör så många som läser. Du är en fantastisk tjej!



Kramar!

Doris

2010-05-06 @ 13:08:13
Postat av: Anonym

hur många ggr har du opererats i ditt liv? <3

2010-05-06 @ 14:53:37
Postat av: Martina Björnson

Vet du vad? Ingen av oss har kontroll på våra kroppar. Det är bara att släppa taget och hoppas att det löser sig för det bästa. Du har massor av vänner som väntar på dig, skolan och livet...killar och brustet hjärta ;). Gå ut och ta för dig. Du är älskad.

Önskar jag kunde göra dig mindre nervös.

Kram gumman...

2010-05-06 @ 16:55:49
Postat av: Morfar

Pernilla,



De känslor du beskriver är helt naturliga och förståeliga. Du imponerar med dina beskrivningar och jag tycker du låter väldigt modig och stark då du är så ung och har jobbat så länge med din "åkomma".



Vi hoppas och tror att allt ska gå bra. Vill också instämma i att du är älskad. Vi längtar efter dig och vi hoppas att vi snart får träffa dig. Kramar .../morfar & Teres

2010-05-06 @ 17:55:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0