operation nummer 8

Kom på nu hur jobbigt det är med operationer. Asså att jag hade skitont är en sak. Att inga varken läkare eller annan personal lyssnade på mig en annan. Sen tillkommer alla andra äckliga och läskiga grejer. Uppvaket, att dela rum med många andra och vara så borta att du inte har någon kontroll på vad du gör. Dränage, en äcklig slang in i kroppen som tar ut all äcklig överflödig vätska, känslan när den tas bort är obeskrivlig. Av smärta, äckel och obehagskänslor. En jävla kateter och sen att du inte ens orkar sitta upp när du vill. Eller nej du KAN inte sitta upp. Det gör för ont. Lägg till att behöva blåsa i en grej flera gånger i timmen, ordentligt, att behöva göra sjukgymnastik och aldrig få vara ifred igen. Du ligger nu på vuxen eller kanske tom thiva (thorax intensiven) och delar rum med många andra. Personal som kommer och går hela tiden. Och när du väl är själv en stund. Jo då kommer städarna. Att kolla på tv är för jobbigt och klockan på väggen är både din bästa vän och värsta fiende. Att duscha varje dag kan du bara glömma. Du kan vara glad om du kan göra det efter fem dagar. Sen kanske fyra till nästa. Att byta kläder är också en pers. Du oroar dig ständigt över att göra illa dig själv, nya känsel bortfall varje dag är en del av vardagen och sömn utöver den du fick från sövningen och dygnet där efter är bara att glömma. Efter förra lungoperationen använde jag inte datorn på två veckor. Det var för jobbigt. Sanningen är den att jag inte kunde röra mig. För smärtan. Flera dagar var det för jobbigt att prata. Och när jag inte pratar är det något riktigt fel.
Det var minst op åtta, kan vara ett högre nummer, är inte helt säker.
Frågan är om det är värt att sätta mig själv i den situationen igen om jag inte måste. Strålningen kanske är ett bra alternativ men då måste läkaren kunna garantera att jag blir frisk också. Klart som fan att jag ska bli frisk om jag kan. Och det ska jag kunna den här gången. Därför blir det alternativet som går att garantera att jag blir frisk från den här metastasen dom hittat nu. Något annat är otänkbart. Det får vara hur jobbigt den är blir. Men det är värt det jobbiga för dom stunderna då livet leker.

Kommentarer
Postat av: Doris Andersson



Hej Pernilla!

Vilken målande beskrivning av allt det du gått igenom! Man kan se det framför sig, men ändå är det för svårt att förstå att du har klarat av allt detta.

Du resonerar så klokt och vad du än bestämmer dig för, så är vi många som håller tummarna för att allt skall bli bra.Varje dag du inte är i skolan saknar vi dig!!!

Doris

2010-10-10 @ 18:26:15
Postat av: sussi

Du beskrev din situiation sa bra,att jag verkligen forstar och kanner din smarta,angest och gladje for ett friskt liv!Du ar underbar!

Jag alskar dig!

2010-10-10 @ 19:44:28
Postat av: Kira

Pillan, kan inte föreställa mig allt du har gått igenom och vad du har framför dig men det jag har märkt, dom alldeles för få gånger vi setts, är att du är otroligt stark i dig själv! Lita på dina känslor och tankar så blir det bäst för det är DIG och DIN kropp det handlar om..

Jag finns ett samtal eller ett FB inlägg bort ifall du vill prata om allt eller inget. Ha det så bra nu och vi ses snart hoopas jag!

Massor med kärlek till dig och familjen! <3 Kram K

2010-10-11 @ 12:53:40
Postat av: Morfar

Jag håller med om att du beskriver situationer du upplevt väldigt bra och jag får mer insikt i din sjukdom. Du har också en beundrandsvärd positiv framtoning trots dina jobbiga stunder. Tänker mycket på dig och familjen.



Vad jag förstår av vad du skrivit så är du pratsam. Hör gärna av dig!



Många kramar och varma känslor.

2010-10-11 @ 17:22:51
Postat av: Linnéa

jättebra skrivet! det stämmer verkligen allting... hoppas verkligen att allting blir bra och att dom får bort hela metastasen :)<3

2010-10-11 @ 18:03:43
URL: http://liinnearummel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0